OM ARTERNAS UPPKOMST

er. Deremot skall det vara svårt och kanske omöjligt, att anföra ett
fall, då en bastard af två tydligt skilda arter har bibehållit fruktsamheten.
Några antaga, att en långvarig domesticering småningom
förminskar denna benägenhet för ofruktsamhet. Om man får döma
af hundens och några andra husdjurs historia, synes mig denna
hypotes hafva stor sannolikhet, om dess giltighet inskränkes till
närstående arter. Dock är den ej bekräftad genom något enda direkt
försök. Men att utsträcka detta antagande till ett påstående, att en
fruktsam afkomma skulle lemnas af arter, ursprungligen så vidt skilda
som brefdufvan, tumletten, kroppdufvan och påfågeldufvan, det
synes mig ytterst förhastadt.
Dessa grunder, osannolikheten, att menniskan redan i uråldriga
tider kunnat bringa till fruktsamhet i tama tillståndet sju till åtta
vilda dufarter, som vi nu känna hvarken i vildt eller förvildadt
tillstånd, deras kännetecken, som i så många fall afvika från nästan
alla duffåglars bildning med undantag af klippdufvans, det tillfälliga
återuppträdandet hos alla raser af den blåa färgen och de beskrifna
svarta teckningarna, så väl under fortsatt afvel, som under kroasering,
bastardernas fullständiga fruktsamhet; alla dessa grunder tvinga
mig till den slutsats, att alla våra tama dufvor härstamma från
Columba livia och dess geografiska underarter.
Till förmån för denna åsigt vill jag vidare anföra: 1) Att klippdufvan,
C. livia, så väl i Europa som i Indien blifvit befunnen lämplig
att tämjas och att den i sina vanor och i många delar af sin bygnad
öfverensstämmer med alla våra tama raser. 2) Ehuru en engelsk
brefdufva eller en tumlett i vissa karakterer vidt skiljer sig från klippdufvan,
så är det dock möjligt i dessa båda och några andra, ehuru
icke alla fall, att uppställa en nästan oafbruten serie af former emellan
de mest skilda bildningar genom att med hvarandra jemföra de
olika underraserna af dessa former och isynnerhet de som härstamma
från skilda trakter. 3) De kännetecken, som isynnerhet skilja de olika
raserna från hvarandra, såsom brefdufvans långa näbb och hudvårtor,
tumlettens korta näbb och påfågeldufvans talrika stjertfjädrar,
äro hos hvarje ras ytterst föränderliga; förklaringen af detta fenomen
uppskjuta vi till kapitlet om urvalet. 4) Man har funnit dufvor hos