OM ARTERNAS UPPKOMST

och det står då på samma grad som stamslägtet F, alldeles som
några få nu lefvande organismer tillhöra siluriska slägten. Graden
eller värdet af olikheterna emellan dessa organiska varelser, hvilka
alla äro beslägtade med hvarandra i samma grad af blodsband har
kommit att blifva betydligt olika. Icke destomindre förblifver deras
genealogiska anordning noggrant sann icke blott i närvarande
tid, utan äfven vid hvarje successiv period i härstamning. Alla de
modifierade ättlingarna af A hafva ärft någonting gemensamt från
deras gemensamma stamfader, likasom äfven alla ättlingarna af I, så
måste äfven förhållandet vara med hvarje subordinerad gren af ättlingar
på hvarje successiva stadium. Om vi likväl antaga att någon
af afkomlingarna från A eller I blifvit så mycket modifierad, att den
förlorat alla spår af sitt fäderne, i detta fall har äfven dess plats i
systemet gått förlorad — något som tyckes hafva inträffat med några
få nu lefvande organismer. Alla afkomlingarna af slägtet F utefter
hela härstamningslinien antagas hafva blifvit blott litet modifierade
och bilda ett enda slägte. Men detta slägte ehuru mycket isoleradt,
bör ännu bibehålla sin ursprungliga intermediära belägenhet. Denna
naturliga anordning visas i schemat så mycket möjligt är på papper,
men på allt för enkelt sätt. Om vi icke begagnat ett förgrenadt
schema utan blotta namnen på grupperna i rätliniga serier, skulle det
varit ännu mindre möjligt att hafva gifvit en naturlig anordning och
det är som bekant icke möjligt att i en serie på en slät yta representera
de slägtskaper vi i naturen upptäcka emellan varelser af samma
grupp. Enligt den åsigt jag vidhåller är det naturliga systemet i sin
anordning genealogiskt liksom ett stamträd, men graden af modifikation
som de olika grupperna undergått måste uttryckas genom
att ordna dem i skilda så kallade slägten, underfamiljer, familjer,
sektioner, ordningar och klasser.
Det kan vara mödan värdt att belysa denna åsigt om klassifieringen
genom att jemföra den med språken. Om vi egde ett fullständigt
stamträd för menniskoslägtet, skulle en genealogisk anordning af
menniskoraserna lemna den bästa klassifikation af de olika språk
som nu talas öfver jorden; och om alla utdöda tungomål och alla
intermediära och långsamt vexlande dialekter deri blefvo inbegrip-