OM ARTERNAS UPPKOMST

gått någon förändring till fullkomlighet, ty hvarje naturforskare, som
undersökt dessa organismer, hvilka nu betraktas såsom de lägsta på
naturens stege, måste ofta förvåna sig öfver deras underbara och
herrliga organisation.
Ungefär samma anmärkningar kunna göras med afseende på den
stora olikheten i organisationsgrad inom hvarje större grupp, till exempel
vid däggdjurens och fiskarnas samtidiga existens bland ryggradsdjuren,
menniskans och näbbdjurets (Ornithorhynchus) bland
däggdjuren, hajen och Amphioxus bland fiskarna; den sistnämde står
i organernas enkelhet helt nära de ryggradslösa djuren. Men däggdjur
och fiskar råka näppeligen i täflan med hvarandra; den höga
ställning vissa däggdjur eller hela klasser intaga på högsta stadiet
af organisation skall icke föranleda dem att intaga fiskarnas plats
och på detta sätt undantränga dem. Fysiologerna tro, att hjernan
måste matas med varm blod för att kunna utveckla sin högsta verksamhet
och dertill är luftrespiration nödvändig, så att varmblodiga
däggdjur som lefva i vatten i vissa hänseenden äro mera vanlottade
än fiskarna. Likaså skola inom denna klass medlemmar af hajfamiljen
sannolikt icke vara benägna att intaga Amphioxi plats, ty denna har,
såsom jag hör af Fritz Müller, på södra Brasiliens magra och sandiga
stränder en enda följeslagare och medtäflare, en anomalt bildad annelid.
De tre lägsta däggdjursordningarna, pungdjuren, de tandlösa
(trögdjuren) och gnagarna lefva i Sydamerika i samma trakter tillsammans
med talrika apor och de störa hvarandra sannolikt föga.
Ehuru organisationen i det stora hela kan vara stadd i framåtskridande,
så måste dock utvecklingsskalan ännu framvisa alla grader,
ty den höga utvecklingen hos vissa klasser eller enstaka medlemmar
deraf leder ingalunda till totalt utslocknande af de grupper, med
hvilka de icke komma i häftigare täflan. I några fall synas, såsom vi
framdeles få se, lågt organiserade former hafva bibehållit sig ända
till nu derföre att de haft egendomliga eller särskilda boningsorter,
der de icke varit utsatta för någon starkare täflan, och derföre att de
funnits till blott i ringa antal, hvilket enligt föregående reflexioner
förminskar uppträdandet af gynsamma variationer.
Till slut tror jag, att de talrika, lågt organiserade formernas till-