OM ARTERNAS UPPKOMST

till hvilken dessa krustaceer höra, är hittills ingen annan medlem
känd för att förut utvecklas under naupliusformen, ehuru många
uppträda såsom zoea; icke desto mindre angifver Müller skäl för sin
tro, att alla dessa krustaceer skulle hafva uppträdt såsom nauplii,
om icke något hinder i utvecklingen inträffat.
Huru kunna vi nu förklara alla dessa fakta i embryologien —
den mycket allmänna ehuru icke helt och hållet ovilkorliga olikhet
i skapnad emellan embryot och den fullväxta — likheten i en tidig
period emellan de olika delarna hos samma individ hvilka slutligen
blifva mycket olika och tjena till skilda ändamål — den allmänna
men icke oföränderliga likheten emellan embryoner eller larver af de
mest skilda arter i samma klass, — embryots bibehållande, så länge
det finnes i ägget eller moderlifvet, af bildningar som äro af ingen
nytta, vare sig i denna period eller senare i lifvet, under det embryoner
i en senare period, eller larver som sjelfva måste sörja för sin
utkomst, äro fullkomligt lämpade för de omgifvande vilkoren, — och
slutligen det faktum att vissa larver stå högre i organisationsskalan
än de fullmogna djur till hvilka de utvecklas? Jag tror att alla dessa
förhållanden kunna förklaras på sätt som följer.
Det är allmänt antaget, måhända deraf att monstrositeter ofta
visa sig hos embryot i en tidig period, att små variationer eller individuela
afvikelser nödvändigt uppträda i en lika tidig period. Vi
hafva få bevis för denna sak, men hvad vi hafva utvisar helt säkert
motsatsen; ty det är bekant att uppfödare af boskap, hästar och andra
djur icke bestämdt kunna säga förr än någon tid efter födseln,
hvilken form och hvilka fördelar det unga djuret skall antaga. Vi se
detta fullkomligt hos våra egna barn; vi kunna icke säga om ett barn
skall bli af lång eller kort växt, eller hvilka dess anletsdrag skola bli.
Frågan är icke på hvad period af lifvet hvarje variation orsakats, utan
på hvilken period verkningarna visa sig. Orsaken kan hafva verkat,
och jag tror den vanligen har verkat på den ena eller båda föräldrarna
före fortplantningen. Det förtjenar anmärkas, att det är af ingen
vigt för ett mycket ungt djur så länge det qvarstannar i moderlifvet
eller ägget, eller så länge det växer och skyddas af sina föräldrar, om
det mesta af dess karakter förvärfvas litet förr eller senare i lifvet.