OM ARTERNAS UPPKOMST

enägenheten till återgång och föränderligheten å den andra under
tidens lopp skall upphöra och att äfven de mest abnormt bildade
organer kunna blifva beständiga, derpå ser jag intet skäl att tvifla.
Om derföre ett organ, huru abnormt det än är, har i ungefär samma
tillstånd öfvergått på många modifierade ättlingar, såsom flädermössens
vingar, måste det enligt min teori hafva funnits redan under
en ofantligt lång period i nästan samma tillstånd, och derföre är det
nu icke mera föränderligt än något annat organ. Det är blott i de fall,
i hvilka modifikationen är jemförelsevis ny och utomordentligt stor,
som vi skola i hög grad ännu finna denna generativa föränderlighet,
som vi kunna kalla den. Ty i dessa fall skall föränderligheten blott
sällan ännu hafva blifvit tillintetgjord genom ett fortsatt urval af
de individer som varierade på lämpligt sätt och i lämplig grad, och
genom ett fortsatt afskiljande af dem som sträfvade att återgå till
en tidigare och mindre modifierad form.
Artkarakterer äro föränderligare än slägtkarakterer.
Den grundsats, som innefattas i denna tankegång, kan vidare utsträckas,
ty det är bekant att artkarakterer äro föränderligare än
slägtkarakterer; ett enkelt exempel förklarar hvad jag härmed menar.
Om några arter i ett stort växtslägte hafva blå blommor och andra
röda, så är blommornas färg blott en artkarakter och ingen skulle
öfverraskas deraf att någon af de blå arterna varierade med röda
blommor eller tvärtom, men om alla arterna hade blå blommor, då
vore färgen en slägtkarakter och dess föränderlighet vore en mera
ovanlig omständighet. Jag har valt detta exempel, emedan derpå icke
kan tillämpas den förklaring som de flesta vetenskapsmän eljest pläga
framhålla, att nämligen specifika karakterer äro mera föränderliga
än slägtkarakterer, emedan de hemtas från delar af mindre fysiologisk
vigt än de delar, som vanligen begagnas att klassificera slägtena.
Jag tror visserligen att denna förklaring delvis, ehuru blott indirekt,
är riktig, jag skall likväl återkomma härtill i vårt kapitel om klassifikationen.
Det torde vara nästan öfverflödigt att anföra exempel till
bevis för ofvanstående sats, att artkarakterer äro mera föränderliga