OM ARTERNAS UPPKOMST

det redan färdiggjorda arbetet.
Om vi antaga, att en genom vana antagen handling går i arf —
och jag tror, att detta kan bevisas stundom vara förhållandet —
så blir likheten emellan instinkten och det som ursprungligen var en
vana så stor, att de knappt kunna skiljas. Om Mozart i stället för att
spela piano vid tre års ålder med ovanligt liten öfning, hade spelat
en melodi utan någon föregående öfning, skulle man säkerligen sagt,
att han gjort det instinktmässigt. Men det vore ett stort misstag
att antaga, att flertalet instinkter blifvit förvärfvade genom vana
under en generation och sedan gått i arf på följande generationer.
Det kan klart bevisas, att de mest underbara instinkter vi känna,
nämligen kupbiets och många myrors, omöjligen kunnat förvärfvas
genom vana.
Det medgifves allmänt, att instinkter äro likaså vigtiga för hvarje
arts välfärd under dess nuvarande lefnadsvilkor som kroppsbygnaden.
Under förändrade lefnadsförhållanden är det åtminstone möjligt,
att små modifikationer i instinkterna äro af nytta för en art, och om
det kan visas att instinkten kan variera aldrig så litet, kan jag icke se
någon svårighet för det naturliga urvalet att skydda och småningom
samla förändringar i instinkt till hvilken grad som helst, som är
fördelaktig. På detta sätt hafva, såsom jag tror, alla de mest invecklade
och underbara instinkter uppkommit. Likasom modifikationer i
kroppsbildning härröra från och ökas genom användning eller vana
och minskas eller försvinna under overksamhet, så tillgår det sannolikt
äfven med instinkterna. Men jag tror att vanans verkningar äro
af fullkomligt underordnad vigt i jemförelse med verkningarna af det
naturliga urvalet på hvad man kan kalla instinkternas spontana variation,
— det är på variationer, som åstadkommas af samma okända
orsaker, som hafva till följd små afvikelser i kroppsbildning.
Ingen sammansatt instinkt kan framkallas genom naturligt urval,
annat än genom en långsam och gradvis accumulation af talrika,
små, men fördelaktiga variationer. Såsom förhållandet var med
kroppsbildningen, så böra vi äfven här i naturen finna icke de verkliga
öfvergångsstadier genom hvilka hvarje sammansatt instinkt blifvit
förvärfvad — ty dessa kunna finnas blott hos hvarje arts förfäder —