OM ARTERNAS UPPKOMST

yngla tillsammans. Om den nya varieteten var lycklig i striden för
tillvaron, skall den småningom sprida sig från en central fläck, kämpande
med och besegrande de oförändrade individerna på gränserna
af en alltid tillväxande cirkel. Men till kapitlet om kroasering skola
vi återkomma. De som icke sysselsatt sig med naturalhistoria kunna
invända, att ett länge fortsatt hopande af individuela olikheter
icke skall kunna gifva upphof till delar och organer som synas oss
och stundom kallas nya. Men såsom vi hädanefter skola finna är det
svårt att framtaga ett exempel på ett verkligen nytt organ; ett så
inveckladt och fulländadt organ som ögat kan visas sjunka ned till
en enkel väfnad med känslighet för diffust ljus.
Låt oss nu taga ett mera inveckladt fall. Vissa växter afsöndra
en söt vätska, tydligen för att aflägsna något ofördelaktigt ur deras
saft. Hos många leguminoser sker detta genom körtlar vid basen af
stiplerna och hos den vanliga lagern på bladens rygg. Denna vätska,
om den också finnes blott i ringa mängd, uppsökes med begärlighet
af insekter. Vi antaga, att en blomma afsöndrar litet sådan söt saft
eller nektar vid basen af kronbladens insida. Insekterna som uppsöka
denna saft skulle i detta fall blifva beströdda med pollenkorn
och säkerligen ofta öfverföra dem från en blomma till en annans
pistill. Blommorna af två skilda individer af en art blifva på detta
sätt kroaserade och kroaseringen lemnar (såsom vi hafva skäl att tro
och hvartill vi framdeles återkomma) en särdeles kraftig afföda, som
följaktligen har mesta sannolikhet att fortlefva och fortplanta sig.
Några af dessa efterkommande skola med all säkerhet ärfva denna
afsöndringsförmåga och de blommor som hafva de största glandlerna
och lemna mesta nektarn uppsökas helst af insekterna och blifva
oftast kroaserade med hvarandra, och skola på detta sätt under
tidernas lopp taga öfverhand. De blommor, som hafva sina ståndare
och pistiller så placerade i förhållande till storleken och andra egendomligheter
hos de insekter som besöka dem, att öfverflyttandet af
pollenkornen från en blomma till en annan underlättas, de blifva på
samma sätt favoriserade och utvalda. Om vi antaga, att insekterna
ville samla pollenkornen i stället för nektar, så skulle detta vara en
förlust för blomman, då frömjölet alstras blott till växtens befruk-