OM ARTERNAS UPPKOMST

angifvas till att vissa fjärilar och malar så ofta antaga en annan fullständigt
skild forms drägt; hvarföre har naturen till naturforskarnas
förvåning nedlåtit sig till skådespelarekonster? Bates har otvifvelaktigt
träffat på den rätta förklaringen. De härmade formerna, som
alltid finnas i riklig mängd, måste vanligen undgå en vidsträcktare
ödeläggelse; i annat fall skulle de icke kunna existera i sådana svärmar
och Bates såg dem aldrig anfallas af fåglar eller vissa stora
insekter som angripa andra fjärilar. Han anser sig hafva skäl att tro,
att denna immunitet beror på en egendomlig och skadlig lukt, som
de afgifva. De härmande formerna deremot, som bebo samma distrikt,
äro jemförelsevis sällsynta, och tillhöra sällsynta grupper; de
måste följaktligen vara utsatta för någon fara, ty i annat fall att
sluta af antalet ägg som alla fjärilar lägga skulle de i tre eller fyra
generationer svärma öfver hela landet. Om nu en medlem af dessa
förföljda och sällsynta grupper kunde antaga en drägt så lik en väl
skyddad arts, att den beständigt gäckade en erfaren entomologs öga,
så skulle den äfven ofta bedraga rofgiriga fåglar och insekter och på
detta sätt undgå mycken ödeläggelse. Bates kan nästan sägas hafva
i verkligheten bevitnat den process, hvarigenom härmarna hafva
kommit att så nära likna de härmade; ty han fann att några af
Leptalisformerna, som härma så många andra fjärilar, varierade i
ytterlig grad. I ett distrikt funnos flera varieteter och af dessa liknade
en allena till en viss utsträckning den vanliga Ithomia i samma
distrikt. I ett annat område funnos två eller tre varieteter, af hvilka
en var mycket allmännare än de andra och denna härmade en annan
form af Ithomia. Från fakta af denna beskaffenhet sluter Bates, att
Leptalis först varierar; och då en varietet råkar att likna i någon mån
en vanlig fjäril som bebor samma område, har denna varietet i följd
af dess likhet med en frodig och föga förföljd art större utsigt att
undgå förstörelse af rofgiriga fåglar och insekter och blir följaktligen
oftare skyddad; — ”de mindre fullkomliga graderna af likhet blifva
generation efter generation utgallrade, och blott de andra qvarlemnas
för att fortplanta sitt slägte”. Här hafva vi således ett förträffligt
exempel på naturligt urval.
Wallace har nyligen beskrifvit flera liknande fall af härmning hos