OM ARTERNAS UPPKOMST

sorgfälligt samlande af alla kända fakta rörande hushunden från alla
delar af jorden, nämligen att flera vilda arter af hundslägtet blifvit
tämda och att deras blod nu flyter mer eller mindre blandadt i våra
talrika hundrasers ådror. Om fårets och getens ursprung kan jag icke
bilda mig någon mening. Efter hvad jag fått mig meddeladt af Blyth
angående den indiska puckeloxens lefnadssätt, läte, konstitution och
bygnad är det sannolikt, att den härstammar från en annan stamform
än våra europeiska nötkreatur, och kompetenta domare anse
sig böra härleda de sednare från flera vilda förfäder, vare sig dessa nu
förtjena namnet art eller ras. Genom Rütimeyers nya undersökningar
kan man numera anse dessa åsigter om våra nötkreatur och den indiska
puckeloxen såsom fullkomligt bevisade. Hvad hästen beträffar,
är jag böjd att emot några författares åsigt antaga, att alla dess
raser härstamma blott från en enda vild stam, och detta af skäl som
jag här ej kan anföra. Blyth, hvars åsigt jag måste sätta högre än
hvarje annans på grund af hans rika och omfattande forskningar i
detta hänseende, tror att alla våra hönsvarieteter härstamma från de
vanliga indiska hönsen (Gallus Bankiva). Jag har underhållit exemplar
af nästan alla engelska raser, kroaserat dem och sedan undersökt
skeletterna och har på detta sätt kommit till samma resultat,
och grunderna dertill vill jag närmare utveckla i ett annat arbete.
— De olika raserna af ankor och kaniner visa i kroppsbygnad stora
afvikelser från hvarandra, men icke desto mindre tala en mängd
förhållanden för det antagandet, att de alla härstamma från en vild
stamart, vildanden och den vilda kaninen.
Läran om våra olika husdjursrasers härstammande från flera vilda
stamformer hafva några skriftställare drifvit till en orimlig ytterlighet.
De tro nämligen, att hvarje om ock aldrig så föga afvikande
ras, som fortplantar sin karakter, äfven haft sin vilda stamform. I
sådant fall måste endast i Europa hafva funnits en hel mängd arter
af nötkreatur, många fårarter och några getarter och flera redan inom
Storbritannien. En författare anser, att i sistnämda land funnits
fordom elfva vilda fårarter, som varit egendomliga för England. Om
vi nu taga i betraktande, att Storbritannien för närvarande knappt
eger en enda, för detta land egendomlig däggdjursart, att Frankrike