OM ARTERNAS UPPKOMST

lifvit kläckta; jag mätte noggrant hos den vilda stamarten, hos
kroppdufvor, påfågeldufvor, indiska, spanska dufvor, brefdufvor och
tumletter proportionerna af näbbarna, munnens vidd, näsborrarnas
längd och ögonlocken, fötternas storlek och benens längd. Några af
dessa fåglar skilja sig i mogen ålder så utomordentligt i näbbens
längd och form och i andra karakterer att de helt säkert skulle upptagas
såsom särskilda arter om de funnos i vildt tillstånd. Men om
man uppställer de nykläckta ungarna af alla dessa raser i en rad, så
ehuru de flesta af dem genast kunde igenkännas, voro dock de proportionela
olikheterna i ofvan specificerade delar ojemförligt mindre
än hos de fullväxta fåglarna. Några karakteristiska skiljaktigheter
såsom munnens vidd kunde svårligen upptäckas hos de unga. Men
det var ett undantag från denna regel, ty ungen af den korthöfdade
tumletten skilde sig i alla sina proportioner från ungen af den vilda
klippdufvan och de andra raserna nästan fullt ut lika mycket som i
fullväxt tillstånd.
Ofvan framstälda grundsatser förklara dessa förhållanden. Amatörer
utvälja till afvel sina hundar, hästar, dufvor etc. då de äro
nästan fullväxta: de bekymra sig icke om, huruvida de önskade egenskaperna
förvärfvas tidigare eller senare i lifvet, blott det fullväxta
djuret eger dem. Och de nu anförda exemplen isynnerhet dufvorna
visa, att de karakteristiska olikheter som gifva raserna sitt värde och
hvilka blifvit accumulerade genom menniskans urval i allmänhet icke
hafva uppträdt i en mycket tidig lifsperiod och hafva gått i arf i en
motsvarande icke tidig period.
Vi skola nu tillämpa dessa två grundsatser på arter i naturtillståndet.
Låt oss taga en fågelgrupp, utgången från någon gammal
form och modifierad genom naturligt urval för skilda vanor. Då de
många små successiva variationerna hafva kommit öfver de olika
arterna i en icke tidig period och hafva gått i arf i motsvarande
ålder, skola ungarna lemnas blott litet modifierade och likna hvarandra
mycket närmare än de fullväxta — just så som vi hafva sett
kos dufraserna. Vi kunna utsträcka denna åsigt till vidt skilda bildningar
och till hela klasser. Främre extremiteterna till exempel, som
en gång tjenade såsom ben hos en uråldrig stamfar, kunna hafva