OM ARTERNAS UPPKOMST

att vingade frön aldrig förekomma i frukter som icke öppnas; jag
skulle förklara denna regel så, att fröen icke kunna småningom antaga
vingar genom det naturliga urvalet annat än i öppnade frukter,
så att växtindivider med frön, som voro blott litet bättre egnade att
föras vida omkring, kunde få någon fördel öfver andra, som lemna
frön mindre tjenliga att spridas, och denna process kan omöjligen
försiggå i en frukt som icke öppnar sig.
Utvecklingens kompensering och ekonomi.
Den äldre Geoffroy och Goethe uppstälde ungefär samtidigt sin lag
om utvecklingens kompensering eller jemvigt, eller såsom Goethe
uttryckte den, ”för att slösa på ena sidan måste naturen hushålla på
den andra”. Till en viss grad passar detta i min tanke in på våra
kulturalster: om näring tillflödar en del eller ett organ i öfvermått,
så strömmar den sparsamt eller åtminstone icke i öfverflöd till en
annan del; det är derföre svårt, att få en ko att gifva mycket mjölk
och på samma gång blifva fet. Samma kålvarietet kan icke lemna
en riklig mängd födande blad och en stor mängd oljrika frön. Då
fröen i våra frukter förkrympa, vinner frukten sjelf i storlek och
beskaffenhet. Hos våra höns åtföljes vanligen en stor fjädertofs på
hufvudet af en förminskad kam och ett stort skägg af förminskade
köttflikar. Dock kan man näppeligen antaga, att denna lag eger i
full utsträckning sin tillämpning på arter i naturtillståndet, ehuru
många goda iakttagare, isynnerhet botanister, tro på dess sanning.
Här vill jag dock ej anföra några exempel, ty jag kan svårligen finna
ett medel att skilja emellan följderna af å ena sidan en dels stora
utveckling genom det naturliga urvalet och de närliggande delarnas
förkrympning af samma orsak eller af bristande användning, och å
andra sidan ett organs förkrympning genom brist på näringsämnen
i följd af andra närliggande delars utomordentliga utvidgning.
Jag förmodar också, att några anförda fall af kompensering kunna
jemte några andra fakta bringas under en mera allmän grundsats,
att nämligen det naturliga urvalet alltjemt försöker att vara
sparsamt i hvarje del af organisationen. Om under förändrade lef-