OM ARTERNAS UPPKOMST

dre modifieradt stadium. Men då en art med något utomordentligt
utveckladt organ har blifvit stamfader till många modifierade afkomlingar
— hvilket enligt vår åsigt måste vara en mycket långsam process,
som fordrar en lång tidrymd, — i sådant fall har det naturliga
urvalet lyckats att gifva organet en bestämd karakter, huru ovanligt
det än må hafva blifvit utveckladt. Arter, som ärfva nästan samma
konstitution från en gemensam stamfader och äro underkastade
samma inflytelser, sträfva naturligen att lemna analoga variationer,
eller också kunna samma arter tillfälligtvis antaga någon af deras
gamla stamfäders karakterer. Ehuru nya och vigtiga modifikationer
icke kunna uppkomma från återgång och analog variation, så bidraga
dock sådana modifikationer till naturens sköna och harmoniska
mångfald.
Hvad orsaken än må vara till hvarje ringa olikhet emellan föräldrar
och afkomma — och en orsak måste i hvarje fall finnas — så
har dock det naturliga urvalets ständiga samlande af fördelaktiga
afvikelser gifvit upphof till alla dessa modifikationer i skapnad, hvilka
äro af största vigt för hvarje arts tillvaro.