OM ARTERNAS UPPKOMST

vill jag blott anföra, att svaret ligger, såsom jag tror, deruti, att geologiens
urkunder äro vida mindre fullständiga än vanligen antages.
Jordskorpan är ett vidsträckt museum, men naturens samlingar äro
ofullständiga och gjorda blott med långa mellantider.
Man kan invända, att om flera närslägtade arter bebo samma område,
vi säkerligen skulle i närvarande tid finna många öfvergångsformer.
Låt oss taga ett enkelt fall; om vi resa öfver en kontinent
från norr till söder, finna vi i allmänhet tid efter annan närbeslägtade
eller hvarandra ersättande arter, hvilka uppenbarligen intaga
samma plats i landets naturhushållning. Dessa representativa arter
gränsa ofta intill hvarandra och gripa in på hvarandras område, och
i samma mån som den ena blir sällsyntare och sällsyntare, i samma
mån blir den andra allt mera allmän, till dess den senare helt och
hållet ersätter den andra. Om vi jemföra dessa arter med hvarandra
å de ställen, der de äro blandade, äro de i allmänhet lika väl skilda
från hvarandra i hvarje del af sin organisation, som exemplar tagna
ifrån hvarderas egentliga område. Enligt min teori härstamma dessa
beslägtade arter ifrån en gemensam stamfader och under modifikationsprocessen
har hvar och en blifvit lämpad efter lefnadsförhållandena
i dess eget område och har ersatt och utrotat sin ursprungliga
stamform och alla öfvergångsvarieteter emellan dess fordna och närvarande
tillstånd. Derföre kunna vi icke vänta att i närvarande tid
påträffa talrika öfvergångsformer i hvarje trakt, ehuru de måste hafva
funnits der och kanhända äro inbäddade i fossilt tillstånd. Men
hvarföre finna vi icke närstående mellanformer i det närliggande området,
der lefnadsförhållandena bilda en öfvergång från det ena områdets
till det andras? Detta inkast förbryllade mig för en lång tid,
men jag tror, att det till en stor del kan förklaras.
Framförallt skola vi vara ytterst försigtiga i det antagandet, att
en trakt har varit sammanhängande under en lång period, derföre
att den nu är det. Geologien gifver oss anledning att tro, att de
flesta fastland hafva varit afdelade i öar äfven under den senare tertiärperioden;
och på sådana öar kunna skilda arter hafva bildats
utan möjligheten att lemna mellanformer i de mellanliggande områdena.
Genom förändringar i landets form och klimat måste också