OM ARTERNAS UPPKOMST

graden af förändring som de i på hvarandra följande lager inbäddade
fossilierna visar icke lika. Hvarje formation betecknar enligt denna
åsigt icke en ny och fullständig skapelseakt, utan blott en tillfällig
scen tagen nästan på slump i ett långsamt försiggående drama.
Vi kunna tydligen inse, hvarföre en art som en gång gått förlorad
icke vidare bör uppträda, äfven om samma lifsvilkor, organiska eller
oorganiska skulle återkomma. Ty ehuru ättlingarna af en art kunna
vara lämpade (och otvifvelaktigt har detta händt i otaliga fall) att
intaga en annan arts plats i naturens hushållning, och på detta sätt
ersätta den, så böra dock icke de två formerna, den gamla och den
nya, vara identiskt lika, ty båda skola helt säkert ärfva afvikande
karakterer från sina skilda stamfäder, och organismer som redan äro
skilda variera på olika vis. Det vore till exempel möjligt, om alla
våra påfågeldufvor dogo ut, att amatören kunde bilda en ny ras som
svårligen kunde skiljas från den nuvarande stammen; men om stamfadern
klippdufvan likaledes vore utdöd, och i naturtillståndet hafva
vi all anledning att tro att stamformer i allmänhet utträngas och
ersättas af sina modifierade ättlingar, är det otroligt att en påfågeldufva,
identisk med den nu existerande rasen, skulle bildas från en
annan dufart, eller ens från en annan väl utbildad ras af tama dufvan,
ty de successiva variationerna skulle helt säkert vara till en viss
grad skiljaktiga och den nybildade varieteten skulle sannolikt ärfva
från sin stamfader några karakteristiska afvikelser.
Artgrupper, det är slägten och familjer, följa samma allmänna
reglor i sitt uppträdande och försvinnande som enstaka arter, förändra
sig mer eller mindre hastigt och i högre eller mindre grad. Om
en grupp en gång dött ut, uppträder den aldrig mer, det är, dess
tillvaro är kontinuerlig, så länge den räcker. Jag vet väl, att det
finnes några skenbara undantag från denna regel, men undantagen
äro märkvärdigt få, så få att E. Forbes, Pictet och Woodward (ehuru
alla motståndare till mina åsigter) medgifva dess sanning, och regeln
är i full öfverensstämmelse med min teori. Ty alla arter af samma
grupp, huru länge den än har egt bestånd, äro modifierade ättlingar
af hvarandra och af någon gemensam stamfader. Hos slägtet Lingula
måste till exempel de arter som successivt uppträdt i alla perioder