OM ARTERNAS UPPKOMST

vill välja blott tre af dem, som jag i ett kommande arbete ämnar
behandla, nämligen den instinkt, som drifver göken att lägga sina
ägg i andra fåglars bon; den instinkt, som drifver vissa myror att
göra slafvar, och biens instinkt att bygga celler. Dessa två sistnämda
instinkter hafva i allmänhet och det med rätta af naturforskare
betraktats såsom de underbaraste kända exempel af instinkt.
Gökens instinkt. Några naturforskare antaga, att den mera omedelbara
orsaken till gökens instinkt är den omständigheten, att honan
lägger sina ägg icke för hvarje dag utan med två eller tre dagars
mellantid, så att, om hon skulle bygga sitt eget näste och sjelf ligga
på sina ägg, i samma näste skulle finnas ägg och ungar af olika
ålder, så vida hon icke skulle dröja med liggningen tills alla ägg
voro värpta. Om så vore förhållandet, skulle liggnings- och kläckningsprocessen
bli särdeles lång, hvilket vore olämpligt, då göken
flyttar temligen tidigt, och de först kläckta ungarna skulle få uppfödas
af hannen allena. Men den amerikanska göken befinner sig just
i denna belägenhet, ty den har sitt eget bo och har på samma gång
ägg och ungar, som utkläckas efter hand. Man har både påstått och
förnekat, att den amerikanska göken tillfälligtvis lägger sina ägg i
andra fåglars nästen, men jag har nyligen hört af doktor Merrell,
att han en gång i Illinois fann en ung gök och en ung skrika i ett
bo, som tillhörde en nötskrika (Garrulus cristatus) och då de båda
voro fullfjädrade, kunde något misstag svårligen begås. Jag kunde
också gifva flera exempel på åtskilliga fåglar, som tillfälligtvis lägga
sina ägg i andra fåglars bon. Låt oss nu antaga, att den gamla stamfadern
till vår europeiska gök hade den amerikanska gökens vanor
och att den tillfälligtvis lade ett ägg i en annan fågels näste. Om
den gamla fågeln hade någon fördel af denna tillfälliga vana genom
att kunna flytta tidigare eller af någon annan orsak, eller om den unga
blef kraftigare genom att draga nytta af en annan arts missledda
instinkt, än om han blifvit kläckt af sin egen moder, hvilken skulle
varit besvärad af att på samma gång hafva ägg och ungar af olika
ålder, så skulle antingen den gamla eller den unga vinna derpå.
Analogien gifver oss anledning att tro, att de så uppfödda ungarna
skulle kunna antaga moderns tillfälliga och afvikande vanor och i