OM ARTERNAS UPPKOMST

De medgifva att en mängd former, som de sjelfva ända till nu ansett
såsom skilda skapelser och som af flertalet naturhistoriker ännu betraktas
såsom sådana och hvilka följaktligen hafva alla yttre karakteristiska
drag af verkliga arter, — de medgifva att dessa uppkommit
genom variationer, men de vägra att utsträcka samma åsigt till andra
obetydligt olika former. Likväl påstå de icke att de kunna bestämma
eller ens gissa, hvilka äro de skapade lifsformerna och hvilka
uppkommit enligt sekundära lagar. De medgifva variation såsom en
vera causa i ett fall, förkasta den godtyckligt i ett annat fall utan
att angifva någon skilnad på dessa båda fall. Den dag skall komma,
då detta skall anföras såsom en egendomlig belysning af blindheten
i förutfattade meningar. Dessa författare synas icke mera förskräckta
för en underbar skapelseakt än för vanlig födelse. Men tro de
verkligen att vid otaliga perioder i jordens historia vissa elementära
atomer hafva blifvit kommenderade att flyga tillsammans till
lefvande väfnader? Tro de att vid hvarje skapelseakt en eller flera
individer bildades? Voro alla oändligt talrika slag af djur och växter
skapade såsom ägg eller frön, eller såsom fullväxta? och hvad däggdjuren
beträffar, skapades de med de falska märkena af födelse från
moderlifvet? Otvifvelaktigt kunna icke dessa samma frågor besvaras
af dem som tro på uppträdandet eller skapandet af blott några få
lifsformer eller af samma form allena. Flera författare hafva påstått,
att det är lika lätt att tro på etthundra millioner varelsers skapelse
som på en; men Maupertuis filosofiska axiom om ”den minsta verksamhet”
leder menniskan mera villigt att antaga det mindre antalet;
och säkert behöfva vi icke tro att otaliga varelser inom hvarje stor
klass hafva blifvit skapade med fullkomliga, ehuru bedrägliga märken
af härstamning från en enda stamfar.
Man kan fråga huru långt jag utsträcker läran om arternas modifikation.
Frågan är svår att besvara, ty ju mera skilda formerna äro
som vi betrakta, så mycket mera förlora argumenten i styrka. Men
några argument af största vigt gå ännu längre. Alla medlemmarna af
hela klasser äro förenade genom en slägtskapskedja och alla kunna
klassificeras enligt samma grundsats i grupp under grupp. Fossila
qvarlefvor sträfva stundom att fylla upp mycket stora mellanrum