OM ARTERNAS UPPKOMST

delningarna af blommans delar, fröämnenas läge, fröens form så vida
den icke är af nytta vid spridningen. Professor Weismann, som
granskat Nägelis afhandling, förklarar sådana olikheter med beskaffenheten
af organismen under vissa omständigheters inverkan, och
detta är detsamma som jag har kallat lefnadsförhållandenas direkta
och bestämda verkan, hvaraf alla eller nästan alla individer af samma
art variera på samma vis. Om vi påminna oss sådana fall, som
vissa monstrositeter, hvilka icke kunna förklaras med regress, eller
dylikt, och sådana hastiga starkt markerade bildningsafvikelser, som
uppträdandet af en mossros på en vanlig ros, måste vi medgifva, att
individens organisation är i stånd att enligt sina egna utvecklingslagar
under vissa vilkor undergå stora modifikationer, oberoende af det
gradvisa hopandet af små ärfda förändringar. Åtskilliga morfologiska
olikheter till hvilka vi framdeles återkomma, höra säkerligen under
denna rubrik; men många olikheter kunna i närvarande tidpunkt
vara af stor nytta, eller kunna under en förfluten tid hafva varit det,
ehuru vi icke äro i stånd att fatta deras bruk, och derföre hafva de
stått under det naturliga urvalets inflytande. Ett ännu större antal
af morfologiska skiljaktigheter kunna säkerligen betraktas såsom ett
nödvändigt resultat — genom tryck, brist eller öfverflöd på näring,
genom en tidigare utvecklad dels inflytande på en sedermera tillkommen,
vexelverkan etc. — af andra förändringar, som alla arter måste
hafva genomgått under den långa modifieringsprocessen.
Ingen vill väl påstå, att vi hittills känna bruket af hvarje del
af någon växt eller funktionen af hvarje cell i ett nytt organ. För
fem eller sex år sedan skulle en mängd besynnerligheter i bildningen
af orchideernas blommor, stora kammar och balkar och de olika
delarnas relativa läge hafva betraktats såsom onyttiga morfologiska
olikheter, men nu veta vi att de äro af stor nytta och måste hafva
lydt under det naturliga urvalets verksamhetsområde. Ingen kan för
närvarande förklara, hvarföre bladen i en spira med hvarandra bilda
vissa vinklar, men vi kunna se, att deras anordning står i sammanhang
med deras afstånd från bladen på alla sidor omkring dem, och
vi kunna med skäl hoppas få ett bevis, att vinklarna bero på någon
sådan orsak, som tillkommandet af nya blad till den hopträngda spi-