OM ARTERNAS UPPKOMST

cklig som stjernornas gruppering i konstellationer. Gruppernas tillvaro
skulle varit af enkel betydelse, om en grupp varit uteslutande
lämpad att bebo landet och en annan vattnet, en att lefva af kött,
en annan af vegetabilier och så vidare; men förhållandet är helt olika
i naturen, ty det är bekant, huru allmänt medlemmar af samma
grupp, till och med samma undergrupp hafva skilda lefnadsvanor.
I andra och fjerde kapitlet om variation och det naturliga urvalet
har jag försökt visa, att i hvarje land det är de vidt utbredda, de
mycket spridda och allmänna, det är de dominerande arterna af de
större slägtena i hvarje klass som variera mest. Varieteterna eller
de begynnande arterna, som på detta sätt alstrats, blifva slutligen
förvandlade i nya och skilda arter, och dessa skola enligt principen
om ärftlighet sträfva att frambringa andra nya och dominerande former.
De grupper som nu äro stora och i allmänhet innehålla många
dominerande arter sträfva alltjemt att tilltaga i storlek. Jag försökte
vidare att visa, att hos afkomlingarna af hvarje art finnes en benägenhet
för karaktersdivergens, beroende derpå att de försöka intaga
så många och skilda platser som möjligt i naturens ekonomi. Denna
sista slutsats erhåller vidare stöd, om vi observera den stora olikhet
i former, som på en liten yta komma i täflan, äfvensom genom vissa
förhållanden vid naturalisering.
Jag försökte äfven att visa, att det finnes en konstant tendens hos
de former som tilltaga i antal och divergera i karakter att uttränga
och utrota de föregående mindre divergenta och mindre förädlade
formerna. Jag beder läsaren återgå till det schema som illustrerar
verkan af dessa olika grundsatser, såsom vi förut förklarat, och han
skall se att det oundvikliga resultatet är att de modifierade ättlingarna
som härstamma från en stamfar afdelas i grupper, subordinerade
under andra grupper. I schemat må hvarje bokstaf på öfversta linien
föreställa ett slägte innefattande flera arter; och summan af slägtena
längs denna öfre linie bilda tillsammans en klass, ty alla härstamma
från en uråldrig stamfar och hafva följaktligen ärft någonting
gemensamt. Men de tre slägtena på venstra sidan hafva enligt samma
grundsats mycket gemensamt och bilda en underfamilj, skild
från den som innehåller de två slägtena närmast till höger, hvilka