OM ARTERNAS UPPKOMST

Om vi antaga, att biens gadd ursprungligen har funnits hos någon
aflägsen stamfader såsom ett borrnings- och sågverktyg, likt det
som finnes hos så många andra medlemmar af samma stora ordning,
och att det har blifvit modifieradt, men icke fullkomnadt, och
att giftet, som ursprungligen var ämnadt till helt annat ändamål,
såsom att frambringa galläpplen eller något dylikt, har sedermera
tilltagit i skärpa, så kunna vi måhända förstå, hvarföre gaddens bruk
så ofta förorsakar insektens död; ty om öfverhufvudtaget förmågan
att sticka är nyttig för hela bisamhället, så uppfyller den alla det
naturliga urvalets fordringar, oaktadt den medförer några individers
död. Om vi förvånas öfver det i sanning underbara väderkorn, genom
hvilket många insekthannar finna sina honor, kunna vi då å andra
sidan beundra den ensamt för detta ändamål bestämda produktionen
af tusentals drönare, hvilka icke kunna vara samhället till någon
annan nytta, och hvilka till sist slagtas af sina arbetsamma och sterila
systrar? Det må vara svårt, men vi måste beundra visens vilda,
instinktlika hat, som drifver henne att döda sina döttrar, de unga
visarna, så snart de äro födda, eller också sjelf duka under i striden,
ty detta sker otvifvelaktigt till samhällets bästa; och moderskärlek
eller modershat, det senare lyckligtvis sällsynt, gäller lika inför den
obevekliga grundsatsen, det naturliga urvalet. Om vi beundra de
sinnrika anordningar, genom hvilka orchideer och många andra växter
befruktas med insekters tillhjelp, kunna vi såsom lika fullkomliga
betrakta våra furar, som måste frambringa täta moln af frömjöl för
att några korn skola af en gynsam vind föras fram till fröämnet?
Sammanfattning. Lagen om typens enhet och existensvilkoren
innefattas i teorien om det naturliga urvalet.
Vi hafva i detta kapitel behandlat några af de svårigheter och invändningar,
som kunna uppställas emot min teori. Många af dem
äro allvarsamma nog, men jag tror att under deras behandling något
ljus har blifvit spridt öfver vissa fakta, hvilka enligt åsigten om
oberoende skapelseakter äro ytterligt dunkla. Vi hafva sett, att arter
icke på hvilken period som helst äro föränderliga i oändlighet, och