OM ARTERNAS UPPKOMST

Då vi kunna antaga, att våra husdjur ursprungligen utvalts af
ociviliserade menniskor derföre att de voro nyttiga och utan svårighet
fortplantade sig i fångenskapen och ej derföre att de sedermera befunnos
i stånd att uthärda långa förflyttningar, så tror jag att våra
husdjurs allmänna och utomordentliga förmåga, att icke blott tåla
vid de mest olika klimat, utan att äfven förblifva fullkomligt fruktsamma
(ett mycket starkare skäl) kan tjena som argument för, att en
stor del andra djur som nu äro i vildt tillstånd kunde utan svårighet
bringas att uthärda vidt skilda klimat. Vi få dock icke drifva detta
argument för långt, emedan några af våra husdjur sannolikt härstamma
från flera vilda stammar, så att i våra tama hundraser till exempel
blodet af en arktisk och en tropisk varg eller vild hund kan vara
blandadt. Råttor och möss kunna icke betraktas som husdjur, men
de hafva af menniskan blifvit förflyttade till många delar af verlden
och hafva nu vida större utbredning än någon annan gnagare, de lefva
fritt under Färöarnas kalla himmel i norden; på Falklandsöarna i
söder och många öar i de heta zonerna. Derföre är jag böjd att anse
lämpligheten för ett visst klimat för en egenskap, som utan svårighet
kan inympas på en medfödd böjlighet i konstitution, som är gemensam
för de flesta djur. Menniskans och hennes husdjurs förmåga att
uthärda de mest olika klimat och sådana fakta, som att de fordna
arterna af elefanten och noshörningen voro i stånd att uthärda nordens
klimat, under det att de nu lefvande arterna äro tropiska eller
subtropiska i sitt lefnadssätt, böra enligt denna åsigt icke betraktas
såsom oregelbundenheter, utan blott såsom exempel på en mycket
vanlig böjlighet i konstitution, som under vissa omständigheter gör
sig gällande.
En mycket svår fråga är att afgöra huru mycket af arternas acklimatisering
för ett visst klimat beror blott på vana, och huru mycket
på naturens urval af varieteter med medfödd olika kroppsbeskaffenhet.
Att vana och öfning derpå har ett visst inflytande, måste jag
tro både från analogi och från oupphörliga varningar i arbeten öfver
landthushållning, till och med i de gamla kinesiska encyklopedierna,
att vara mycket försigtig vid ett djurs förflyttning från ett område
till ett annat; ty det är icke sannolikt, att menniskan med så myck-