OM ARTERNAS UPPKOMST

lifvit förvärfvad genom ett fortsatt bibehållande af successiva gynsamma
grader af ofruktsamhet. Den sammanfaller, såsom jag hoppas
kunna visa, med afvikelser i reproduktionssystemet hos stamarten,
och är hvarken en särskild förvärfvad eller förlänad egenskap.
Vid behandlingen af detta ämne hafva två klasser af fakta i
allmänhet blifvit sammanblandade, hvilka i grund och botten äro
vidt skilda från hvarandra, nämligen ofruktsamheten vid två arters
första kroasering och ofruktsamheten hos deras bastarder.
Rena arter hafva naturligtvis sina reproduktionsorganer i ett fullkomligt
tillstånd och dock lemna de vid kroasering ringa eller ingen
afföda. Bastarder å andra sidan hafva sina reproduktionsorganer i
ett tillstånd, som gör dem ur stånd att förrätta sina funktioner, såsom
tydligen kan ses hos det manliga elementet både hos växter och
djur, ehuru organerna sjelfva äro fullkomliga till sin skapnad såsom
de mikroskopiska undersökningarna gifva vid handen. I det första
fallet äro de två sexuela elementen som skola bilda embryot båda fullkomliga,
i det senare äro de antingen alldeles icke eller ofullständigt
utvecklade. Denna skilnad är vigtig, när orsaken till ofruktsamheten,
som är gemensam för båda fallen, skall tagas i betraktande. Denna
skilnad har sannolikt blifvit förbisedd, då ofruktsamheten i båda fallen
betraktats såsom en särskild egendomlighet utöfver området för
vår reflexionsförmåga.
Fruktsamheten hos varieteter, det är former som med visshet
eller sannolikhet antagas härstamma från gemensamma föräldrar,
vid kroasering samt fruktsamheten hos deras afkomlingar, mestiserna,
är med afseende på min teori af lika stor vigt som arternas
ofruktsamhet, ty den synes göra en stor och tydlig skilnad emellan
arter och varieteter.
Grader af ofruktsamhet.
Vi skola först vända oss till ofruktsamheten vid arters kroasering och
hos deras bastarder. Det är omöjligt att studera två samvetsgranna
och utmärkta observatörers memoarer och arbeten, Kölreuter och
Gärtner, hvilka egnat detta ämne nästan hela sitt lif, utan att känna