OM ARTERNAS UPPKOMST

lå varieteter, att jag aldrig hört talas derom i England, och jag erhöll
en brun, svart och fläckig afkomma. Jag sammanparade nu en
indisk dufva och en bläsdufva, en mycket beständig ras af hvit färg,
med röd stjert och rödt bläs, och bastarderna voro mörkfärgade och
fläckiga. Då jag vidare parade ihop en bastard af påfågeldufva och
indisk dufva med en bastard af indisk dufva och bläsdufva erhöll jag
en ättling med vackert blå fjäderbeklädnad, hvit öfvergump, dubbelt
svart tvärband på vingarna, svart tvärband och hvita sidoränder på
stjerten, allt så som hos den vilda klippdufvan. Om alla tama raser
härstamma från klippdufvan, kan man förklara dessa fakta ur
den bekanta grundsatsen om återgång till stamfädernas karakter.
Om vi åter ville förneka detta, måste vi antaga endera af följande
förutsättningar, som synas mig mycket osannolika: antingen att alla
de antagna olika stamarterna hade varit färgade och tecknade så
som klippdufvan (ehuru ingen annan nu lefvande art är det), så att
till följd häraf hos alla raser ännu funnes en benägenhet att antaga
denna färgteckning; eller att hvar och en, äfven den renaste ras hade
under de tolf eller på sin höjd tjugu sista generationerna någon gång
blifvit kroaserad med klippdufvan. Jag säger tolf eller tjugu, ty vi
känna intet faktum, som kunde understödja det antagande, att en
afkomling skulle kunna återtaga sina förfäders kännetecken efter en
ännu längre följd af generationer. Om i en ras kroasering med en
annan ras egt rum blott en gång, så blir naturligtvis böjelsen att
återtaga den sednares karakter så mycket mindre, ju mindre främmande
blod ännu flyter i den sednare generationens ådror. Har åter
ingen kroasering med främmande ras egt rum och förefinnes likväl
hos båda föräldrarna böjelsen att återtaga en karakter som gått
förlorad sedan flera generationer, så är, trots allt som kan synas
strida häremot, det antagande nödvändigt, att denna benägenhet i
oförminskad grad kan bibehållas under en lång rad af generationer.
Dessa två fullkomligt skilda fall äro ofta sammanblandade i skrifter
öfver ärftligheten.
Slutligen äro alla bastarder, som erhållas genom parning af de olika
dufraserna, fullkomligt fruktsamma. Jag kan bekräfta detta efter
mina egna försök, som jag med afsigt anstält med de mest olika ras-