OM ARTERNAS UPPKOMST

anmärkningsvärda fall, här vill jag blott i korthet gifva ett, som belyser
regeln i dess vidsträcktaste användning. Täckvalvlerna hos de
sessila cirripederna (Balanider) äro i hvarje mening mycket vigtiga
organer och skilja sig ytterst litet hos skilda slägten; men hos
flera arter af ett slägte, Pyrgoma, visa dessa valvler en märkvärdig
grad af olikhet: de homologa valvlerna äro hos skilda arter stundom
fullkomligt olika formade; och graden af afvikelse hos individerna
af flera arter är så stor, att det icke är någon öfverdrift att påstå,
att varieteterna skilja sig mera från hvarandra i karakteren af dessa
vigtiga valvler, än andra arter af skilda slägten.
Då fåglar inom samma trakt variera utomordentligt litet, har
jag fästat särskild uppmärksamhet vid dem och regeln synes mig
helt visst hafva stor giltighet hos denna klass. Jag kan icke visa, att
den har tillämpning på växterna och detta skulle allvarsamt hafva
skakat min tro på dess sanning, om icke växternas stora föränderlighet
öfverhufvud hade gjort det särdeles svårt att jemföra den
relativa föränderlighetsgraden. Om vi hos en art se en del eller ett
organ utveckladt på anmärkningsvärdt sätt eller i ovanlig grad, så
ligger det nära till hands att antaga, att organet är af stor vigt för
denna art, och dock är delen i detta fall utomordentligt benägen för
föränderlighet. Hvarpå kan detta bero? Från den åsigten, att hvarje
art blifvit särskildt skapad med alla sina delar sådana dessa äro,
kan jag icke se någon förklaring. Men vår åsigt, att grupper af arter
hafva härstammat från andra arter och hafva blifvit modifierade af
det naturliga urvalet, tror jag kan sprida något ljus häröfver. Om
hos våra husdjur någon del eller hela djuret försummas och något
urval ej användes, så skall en sådan del (såsom kammen hos Dorkinghönsen)
eller hela rasen upphöra att bevara sin nästan likformiga
karakter. Rasen säges då hafva urartat. I rudimentära organer och
sådana, som blott i ringa grad blifvit specielt bildade för ett visst
ändamål och måhända äfven i polymorfa grupper se vi ett nästan
liknande fall i naturen, ty i sådana fall har det naturliga urvalet
icke kunnat komma i full verksamhet och således lemnas organisationen
i en vacklande ställning. Men hvad som häraf mera särskildt
angår oss är, att hos våra husdjur de delar, som för närvarande