OM ARTERNAS UPPKOMST

märket i samma blomma i så många fall äro fullkomligt onyttiga
för hvarandra, då de likväl stå så nära tillsammans, att sjelfbefruktning
synes oundviklig! Och dock kunna dessa förhållanden så enkelt
förklaras med den åsigten, att tid efter annan en kroasering med en
annan individ är fördelaktig eller till och med oundgänglig.
Om man låter olika varieteter af kål, rättika, lök och några andra
arter växa helt nära hvarandra och sätta frukt, så lemna deras frön
enligt mina iakttagelser till en stor del bastarder. Jag uppdrog till
exempel 233 kålplantor ur fröen af några växter af olika varieteter,
som växt nära vid hvarandra, och af dessa voro blott 78 af ren ras,
och icke en gång alla dessa fullkomligt rena. Pistillen i hvarje kålblomma
är omgifven icke blott af sina egna sex ståndare utan äfven
af ståndarna i alla de andra blommorna på samma stånd och hvarje
blommas frömjöl kommer med lätthet utan insekters biträde till dess
märke, ty jag har genom försök funnit, att en sorgfälligt skyddad individ
lemnar fulla antalet skidor. Hvarpå beror det då, att ett så
stort antal plantor voro bastarder? Jag antager orsaken ligga deruti,
att frömjölet af en bestämd varietet har ett öfvervägande inflytande
öfver en blommas eget frömjöl, och att detta är en följd af lagen, att
kroasering emellan olika individer af samma art är för henne nyttig.
Om bestämda arter kroaseras är förhållandet omvändt, ty en växts
eget frömjöl har alltid ett öfvervägande inflytande öfver frömjölet
från en annan växtart; till detta ämne torde vi återkomma i ett
följande kapitel.
Man kan invända, att ibland stora träd med otaliga blommor
frömjölet blott sällan kan komma från en stam till en annan, på sin
höjd från en blomma till en annan på samma stam och att blommor
på samma träd blott i en mycket inskränkt bemärkelse kunna anses
för individer. Denna invändning är ej utan vigt, men äfven för detta
fall har naturen dragit försorg och gifvit träden en stark benägenhet
att bära blommor med skilda kön. Äro könen skilda, så måste
frömjölet reguliert föras från den ena blomman till den andra, äfven
om han- och honblomman sitta på samma stånd, och detta gifver
naturligtvis större möjlighet för att det äfven kan komma från en
stam till en annan. I våra trakter äro, såsom jag funnit, träden af