OM ARTERNAS UPPKOMST

detta fall med teorien om ett naturligt urval?
Vi skola först komma ihåg, att vi hafva oräkneliga exempel både
hos våra kulturalster och i naturens produkter på alla slags olikheter
i skapnad som stå i ett visst förhållande till ålder och kön. Vi hafva
afvikelser, som endast förekomma hos ett kön, till och med blott under
den korta period då reproduktionssystemet är verksamt, såsom
i många fåglars brölloppsdrägt och i laxhannens hakformiga käk. Vi
se äfven små olikheter i hornen hos vissa boskapsraser stå i sammanhang
med ett genom konst åstadkommet ofullkomligt tillstånd
hos hannens reproduktionsorganer. Oxarnas horn äro till storleken
olika med tjurarnas och kornas horn hos vissa raser. Jag kan derföre
icke inse omöjligheten af, att karaktererna kunna stå i ett visst
förhållande till ofruktsamheten hos vissa medlemmar af ett insektsamhälle,
svårigheten ligger blott i att förstå, huru sådana på vexelverkan
beroende bildningsmodifikationer kunna långsamt förökas
genom naturligt urval.
Ehuru denna svårighet synes oöfvervinnelig, förminskas den eller
som jag tror försvinner den, om vi komma ihåg, att ett urval kan
tillämpas på familjen lika väl som på individen och på detta sätt
vinnes det önskade resultatet. De som uppföda gödkreatur önska
få kött och fett väl blandade tillsammans; djuret slagtas men processen
fortgår inom samma familj och lyckas. Jag sätter sådan lit
till urvalets förmåga, att jag tror man med all säkerhet kan bilda en
boskapsras, som alltid lemnar oxar med utomordentligt långa horn,
genom att sorgfälligt utvälja sådana tjurar och kor, som lemna oxar
med de längsta hornen, och dock har aldrig någon oxe fortplantat
sitt slägte. Ett bättre och verkligt exempel är följande: några varieteter
af ettåriga dubbla löfkojor af olika färg frambringa alltid
enligt M. Verlot genom frön ett stort antal plantor som bära dubbla
och fullkomligt sterila blommor, och detta är resultatet af ett
långvarigt omsorgsfullt urval; om varieteten icke på samma gång
lemnade andra plantor, skulle den med ens dö ut, men den lemnar
alltid några enkla och fruktsamma plantor, som skilja sig från
vanliga enkla varieteter blott uti sin förmåga att alstra dessa två former.
De fruktsamma plantor som alstra blott enkla blommor kunna