OM ARTERNAS UPPKOMST

se vi, att de fördelar som äro en följd af olikheter i organisation och
lefnadsvanor åstadkomma, att de med hvarandra i närmaste täflan
kommande invånare i allmänhet tillhöra olika slägten och ordningar.
Samma grundsats finner man äfven i menniskans bemödanden
att naturalisera växter i främmande land. Man hade måhända väntat,
att de växter som med fördel kunna naturaliseras i ett land i
allmänhet vore nära beslägtade med de förut inhemska; ty dessa betraktar
man vanligen såsom särskildt skapade för och lämpade efter
sin hemort. Man kunde också hafva väntat, att de naturaliserade
växterna skulle höra till några få grupper, specielt lämpliga för vissa
stationer i sin nya hemort. Men saken förhåller sig helt annorlunda
och Alphonse de Candolle har i sitt stora och förträffliga arbete väl
visat, att ett lands flora genom naturalisering vinner vida mera nya
slägten än nya arter i proportion till de infödda slägtena och arterna.
Vi vilja anföra ett exempel: i sista upplagan af Asa Gray’s Manual
of the Flora of the Northern United States uppräknas 260 naturaliserade
växtarter af 162 slägten. Vi se vidare att dessa naturaliserade
växter äro af vida skild natur och äfven afvika från de infödda; så
att af dessa 162 slägten icke mindre än 100 äro främmande; de i
Förenta Staterna växande slägtena hafva härigenom alltså proportionsvis
betydligt ökats.
Fäster man uppmärksamhet vid naturen af de växter och djur,
som med framgång hafva kämpat med de i ett land infödda och i
följd häraf blifvit naturaliserade, så kan man vinna en föreställning
om hvilka modifikationer några af de infödda borde hafva undergått
för att vinna några fördelar öfver de andra inhemska; åtminstone
kunna vi med säkerhet draga den slutsatsen, att en förändring i
deras organisation, så stor att de öfvergått till nya slägten, skulle
hafva varit gynsam för dem.
Fördelen af en stor olikhet emellan de inhemska formerna i ett
visst område är i sjelfva verket densamma som det fysiologiska arbetets
fördelning mellan de olika organerna hos en individ — ett af
Milne Edvards på ett utmärkt sätt belyst ämne. Ingen fysiolog tviflar
på att en mage, som är ämnad till att smälta blott vegetabiliska eller
blott animaliska ämnen, upptager de mesta närande delar af dessa