OM ARTERNAS UPPKOMST

Analoga likheter.
Vi kunna förstå enligt ofvan utvecklade åsigter den mycket vigtiga
skilnaden emellan verklig slägtskap och analoga eller adaptiva
likheter. Lamarck var den första som fäste uppmärksamheten på
denna skilnad och har följts af Macleay och andra. Likheten i kroppens
skapnad och i de fenlika främre extremiteterna emellan dugongen
som är en pachyderm och hvalen, och emellan båda dessa däggdjur
och fiskarna är analogi. Bland insekter finnas härpå talrika exempel;
missledd genom yttre utseende upptog Linné en homopter insekt ibland
malarna. Vi se äfven någonting likartadt hos våra domesticerade
varieteter, såsom i de förtjockade stammarna hos den vanliga och
den svenska rofvan. Likheten emellan en vindthund och en rashäst
är svårligen mera imaginär än de analogier några författare hafva
uppsökt emellan vidt skilda djur. Enligt min åsigt, att karakterer
äro af verklig vigt för klassifikationen blott så vida de uppenbara
härstamning, kunna vi tydligen inse, hvarföre analoga eller adaptiva
karakterer, ehuru af den största vigt för varelsens bestånd, äro
nästan värdelösa för systematikerna. Ty djur som höra till två fullständigt
skilda härstamningslinier kunna utan svårighet hafva blifvit
lämpade för likartadt lefnadssätt och på detta sätt antagit en stor
yttre likhet; men sådana likheter skola icke uppenbara utan snarare
dölja deras blodsförvandtskap. Vi kunna på detta sätt också förstå
den skenbara paradoxen, att just samma karakterer äro analoga, då
en klass eller en ordning jemföres med en annan, hvilka visa verklig
slägtskap, då medlemmarna af samma klass eller ordning jemföras
med hvarandra: kroppens skapnad och de fenlika lemmarna äro
blott analoga, om hvalar jemföras med fiskar, ty de äro i båda fallen
uppkomna genom att djuren af båda klasserna gjorts lämpliga för
simning i vatten; men kroppsformen och de fenlika extremiteterna
tjena såsom karakterer utvisande verklig slägtskap emellan de olika
medlemmarna af hvalfamiljen; ty dessa cetaceer öfverensstämma i
så många karakterer, stora och små, att vi icke kunna betvifla att
de hafva ärft sin allmänna kroppsform och lemmarnas bygnad från
en gemensam stamfar. Så äfven bland fiskar.