OM ARTERNAS UPPKOMST

är fördelaktigt, att i en blomma eller på en hel individ alstras blott
ståndare och i en annan blomma eller på en annan individ blott pistiller.
Hos odlade växter och sådana som blifvit försatta under nya
lefnadsförhållanden felslå ofta de hanliga och någon gång de honliga
organerna. Antaga vi att detta sker i naturtillståndet i aldrig så
ringa grad, så skulle individer med en mer eller mindre utvecklad tendens
dertill fortfarande favoriseras och utväljas, tills slutligen könen
voro fullständigt skilda, emedan frömjölet sedan regelbundet transporteras
från blomma till blomma och könens fullständiga skiljande
är för dem fördelaktig enligt principen om arbetets fördelning. Det
skulle upptaga för mycket utrymme att visa de olika vägar, genom
dimorfism eller andra medel, hvarpå könens särskiljande hos växter
af olika arter nu fortskrider. Emellertid vill jag till det ofvan anförda
tillägga, att enligt Asa Gray i Nordamerika finnas några jerneksarter
på ett mellanstadium, hvilkas blommor äro såsom, den nämda
botanisten uttrycker sig, mer eller mindre dioecistiskt-polygama.
Vi skola nu återvända till våra af nektar lefvande insekter i det
fall vi tänkt oss; vi antaga att växten, hvars nektarbildning vi hafva
sett långsamt förökas genom ett fortgående naturligt urval, är
en allmän art och att vissa insekter äro hänvisade hufvudsakligen
till dess nektar såsom föda. Genom flera exempel skulle jag kunna
visa biens bemödanden att inbespara tid; jag vill blott anföra deras
vana att hacka hål i botten af vissa blommor för att komma åt deras
nektar, som de med litet mera möda kunde hemta upp ur blommornas
mynningar. Med dessa fakta för ögonen tror jag mig kunna
antaga, att en tillfällig afvikelse i kroppsstorlek och form, i längd
och krökning af snabeln, om ock alltför obetydlig att af oss kunna
iakttagas, kunde för ett bi eller en annan insekt vara af en sådan
nytta, att en så utrustad individ vore i stånd att lättare förskaffa
sig sin föda och härigenom hade mer utsigt att blifva vid lif och
lemna afföda efter sig. Hans afkomlingar skulle sannolikt få i arf en
benägenhet till en likartad obetydlig afvikelse i samma organ. De
rörformiga blomkronorna af Trifolium pratense (vanlig rödklöfver)
och Tr. incarnatum synas vid ett flyktigt betraktande icke afvika
mycket i längd från hvarandra; det oaktadt kunna honing- eller kup-