OM ARTERNAS UPPKOMST

Djur som bebo aflägsna öar hysa ingen fruktan för menniskan och
förvärfva den blott småningom, såsom jag har visat på ett annat
ställe, och derpå se vi äfven ett exempel i England deruti, att de
stora fåglarna äro vida mera vilda än de små, ty de stora fåglarna
hafva blifvit mest förföljda af menniskorna. Vi kunna med tillförsigt
antaga de större fåglarnas vildhet bero på denna orsak, ty på en
obebodd ö äro stora fåglar icke mera rädda än små, och skatan, så
skygg i England, är tam i Norge liksom kråkan i Egypten.
Att själsegenskaperna hos djur af samma slag födda i naturtillståndet
variera mycket, kunde visas med många fakta. Flera fall
kunde också anföras på tillfälliga och sällsamma vanor hos djur,
hvilka om de äro fördelaktiga för arterna kunna genom naturligt
urval gifva upphof till nya instinkter. Men jag inser väl, att dessa
allmänna påståenden utan detaljerade fakta göra blott svag verkan
på läsaren. Jag kan blott upprepa min försäkran, att jag icke talar
utan tydliga bevis.
Ärfda förändringar i vanor eller instinkt hos tämda djur.
Möjligheten eller till och med sannolikheten af ärfda förändringar
i instinkt i ett naturtillstånd skall framträda starkare, om vi i korthet
betrakta några få fall under tama tillståndet. Vi skola på detta
sätt vara i stånd att se, hvilken rol vana och urval af så kallade
tillfälliga eller spontana variationer hafva spelat vid modifieringen
af våra husdjurs själsegenskaper. Det är bekant huru mycket husdjuren
variera till själsegenskaper. Af kattor till exempel fångar den
ena endast råttor, den andra möss, och dessa egenskaper gå i arf,
såsom kändt är. Enligt S:t John hemförde en katt alltid vildfågel, en
annan harar eller kaniner, och en annan jagade i sumpig mark och
fångade nattetid snäppor och beckasiner. En mängd egendomliga exempel
kunde anföras på ärftligheten af flera olikheter i sinnesart och
smak eller benägenhet för de besynnerligaste knep, i förening med
vissa sinnesstämningar eller tidsperioder. Låt oss betrakta de olika
hundraserna; vi kunna icke betvifla, att unga rapphönshundar (jag
har sjelf sett ett slående exempel) stundom första gången de äro ute