OM ARTERNAS UPPKOMST

hafva varit förenade genom en oafbruten serie af generationer från
det understa siluriska lagret till närvarande tid.
Vi hafva sett i föregående kapitlet att många arter af en grupp
stundom falskeligen synas hafva uppträdt plötsligt i massa, och jag
har försökt att gifva en förklaring öfver detta förhållande, som om
det vore sant skulle vara särdeles olycksbringande för min teori. Men
sådana fall äro helt säkert undantagsfall, och den allmänna regeln
är ett gradvist tilltagande i antal, till dess gruppen nått sitt maximum,
och derefter förr eller senare ett gradvist aftagande. Om antalet
arter som innefattas i ett slägte eller antalet slägten i en familj
föreställes genom en vertikal linie af vexlande tjocklek, uppstigande
genom de successiva geologiska formationerna i hvilka arterna äro
funna, synes linien begynna i dess nedre ända icke i en skarp spets
utan afbruten; den tilltager sedan småningom i tjocklek uppåt, ofta
under en viss utsträckning oförändrad, och afsmalnar slutligen i
de öfre lagren, utmärkande arternas aftagande och slutliga försvinnande.
Denna gradvisa tillökning i en grupps artantal är i full öfverensstämmelse
med teorien, ty arterna af samma slägte och slägtena
af samma familj kunna förökas blott långsamt och gradvis; modifikationsprocessen
och bildandet af ett antal beslägtade former är
nödvändigt en långsam och småningom skeende process, i det en art
först gifver upphof till två eller tre varieteter, dessa blifva långsamt
förvandlade till arter, som i sin ordning genom lika långsamma steg
lemna andra varieteter och arter och så vidare likasom grenar från
en stor stam, till dess gruppen hunnit sin storlek.
Arters undergång.
Vi hafva hittills blott tillfälligtvis talat om arters och artgruppers
försvinnande. Enligt teorien om naturligt urval äro gamla formers
utslocknande och produktionen af nya och förädlade former nära
förbundna med hvarandra. De gamla åsigterna att alla jordens invånare
blifvit bortsopade genom revolutioner under successiva perioder
hafva blifvit uppgifna äfven af sådana geologer, såsom Elie
de Beaumont, Murchison, Barrande, m. fl. hvilkas allmänna åsigter