OM ARTERNAS UPPKOMST

an i knoppen, likasom vinklarna i biens celler ovilkorligen bero af
det sätt hvarpå insekterna arbeta tillsammans.
I vissa hela grupper af växter stå fröämnena upprätta och i andra
äro de hängande, och hos några få växter intaga inom samma fruktämne
några frön den ena och andra den andra ställningen. Dessa
lägen synas först vara rent morfologiska och icke af någon fysiologisk
betydelse, men Hooker har meddelat mig, att af fröen inom
samma fruktämne i några fall blott de öfre, i andra fall blott de nedre
befruktas, och han förmodar, att detta sannolikt beror på den
riktning i hvilken pollenröret intränger. Om detta är förhållandet,
så kan fröämnenas läge, äfven om det ena är upprätt och det andra
hängande, vara en följd af urval af någon ringa afvikelse i läge som
kunde gynna deras befruktning och frösättning.
Flera växter, som höra till skilda ordningar, frambringa vanligen
blommor af två slag, dels öppna och af vanlig skapnad, dels slutna
och ofullkomliga. I de senare äro kronbladen nästan alltid reducerade
till blotta rudimenter och pollenkornen äro förkrympta; i ståndarstammarna
hos Ononis äro skiftevis fem ståndare rudimentära
och hos några arter af Viola äro tre ståndare af denna beskaffenhet
och de två öfriga behålla sin funktion, men äro mycket små. I sex
bland trettio af de slutna blommorna hos en indisk viol (namnet
okändt, emedan den hittills icke gifvit några fullkomliga blommor)
voro foderbladen reducerade från det normala antalet fem till tre. I
en grupp af Malpighiaceæ äro enligt A. de Jussieu de slutna blommorna
ännu mera modifierade, ty de fem ståndare som stå midt emot
foderbladen äro alla felslagna och den sjette som står emot ett kronblad
är ensam utbildad; denna ståndare saknas deremot i de vanliga
blommorna af dessa arter; stiftet saknas och fruktämnena äro reducerade
från tre till två. I alla dessa växter äro de slutna blommorna
af synnerlig nytta, ty med fullkomlig säkerhet och med en ytterst
ringa mängd frömjöl lemna de en riklig mängd frön, under det de
fullt utbildade blommorna tillåta tillfälliga kroaseringar med andra
individer. Dessa förändringar kunna derföre vara och äro otvifvelaktigt
följder af ett naturligt urval, och jag kan tillägga att nästan alla
gradationer emellan fullkomliga och ofullkomliga blommor stundom