Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

90 SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 2
Ungdomsarrest kan verkställas i form av fritidsarrest (minst 1 och högst
4 veckofritider), korttidsarrest (högst 6 dagar) och långvarig arrest (minst
1 och högst 4 veckor). Arresten skall väcka den intagnes hederskänsla.
Ungdomsstraff är en frihetsberövande påföljd (böter existerar icke i fråga
om ungdomar) och skall ådömas med hänsyn till gärningsmannens behov
av fostran och sonande. Om allmänpreventionen sägs ingenting i lagen.
Några kommentatorer framhäver dock att det skulle strida mot lagens andemening
att »statuera ett exempel» på någon i allmänpreventivt syfte, i övrigt
ligger avgörandet vid domstolen.
Uttrycket »ungdomsfängelse» som tidigare använts i lagen har avskaffats,
sanktionen i fråga heter numera »ungdomsstraff» (Jugendstrafe). Domaren
får ådöma detta frihetsstraff i tidsbestämd eller i tidsobestämd form. Den
sistnämnda formen förutsätter att det vid domens meddelande ej kan förutses
vilken behandlingstid som erfordras för att anpassa den dömde till samhället.
De ordinarie straffskalorna har satts ur funktion när fråga är om
unga lagöverträdare. Den legala minimitiden utgör 6 månader. Efter långa
diskussioner kom man till det resultatet att varje frihetsberövande under
kortare tid än den nämnda måste anses olämpligt, om man bortsåg från arrest
som är ett tuktomedel. Maximitiden är vid tidsbestämt ungdomsstraff i regel
5 år (i den nazistiska lagen 10 år) och vid tidsobestämt straff endast 4 år.
Domaren äger vid ådömande av tidsobestämt straff höja minimitiden, dock
bör alltid förefinnas en skillnad om minst två år mellan minimi- och maximitiden.
Friges den intagne villkorligt måste samtidigt tidsbestämd prövotid
bestämmas.
Villkorlig dom har reglerats efter anglosaxisk och skandinavisk förebild.
En viktig nyhet för den tyska rätten är att i samband med sakerförklaring
kan förordnas om villkorligt anstånd med straffets ådömande. Denna i Sverige
sedan länge existerande form av villkorlig dom finns icke för vuxna
tyska lagöverträdare.
Villkorligt anstånd med verkställandet av tidsbestämt ungdomsstraff får
lämnas endast om straffet ej överstiger 1 år samt kriminalprognosen är
gynnsam. Stadgandena om övervakning och övervakare motsvarar i stor utsträckning
de gällande svenska föreskrifterna. Tillsynsmän kallas i Tyskland
»Bewährungshelfer»; av dem har en del sådan verksamhet till sitt
egentliga yrke, andra ej.
Lagens kompromisskaraktär blir särskilt märkbar beträffande ålderskategorierna.
För en modern svensk kriminalist eller pedagog torde det i dag
vara tämligen självklart att ungdomar mellan 18 och 21 år ej generellt får
likställas med vuxna brottslingar i fråga om de kriminalrättsliga reaktionerna
och deras verkställighet. Däremot gäller den nya tyska lagen liksom sina
båda föregångare principiellt endast för ungdom i åldern 14—17 år. Blott
undantagsvis och med vissa modifikationer får lagen tillämpas på åldersgruppen
18—21 år (Heranwachsende). Sådant undantagsfall föreligger anlingen
om gärningsmannen i fråga om sin moraliska och andliga utveckling
motsvarar åldersklassen 14—17 år eller om gärningen med hänsyn till sättet