Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

222 SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 4
kret som möjligt. De kan inte a priori vara självklara eller allmängiltiga. De
måste väljas men inte godtyckligt, ty valet måste uppfylla kriterierna på
relevans och meningsfullhet för det faktiska samhälle vi lever i. Eftersom
det är självklart att det finns motstridiga värderingar i ett samhälle är idealet
att värdepremisserna förekommer i form av ett antal kombinationer av
samtidigt existerande värderingar.
Om vi känner till de faktiska styrkekoefficienterna hos de olika värdepremisserna
— vilka bland andra faktorer är beroende av inflytandet hos de
grupper som omfattar respektive värderingar — och om värdepremisserna
verkligen har inarbetats på ett riktigt sätt i vår analys, bör vi som resultat
av våra forskningar kunna presentera vad jag en gång har kallat ett abstrakt
»krigsspel», en sociologisk motsvarighet till skrivbordsstrategin före slaget.
Vi bör kunna bilda oss uppfattningar både om den politik olika grupper
rationellt bör försöka fullfölja i socialpolitiken — varvid hänsyn bör tas till
deras egna värderingar och alla andra för sammanhanget betydelsefulla
fakta i samhället — och om det sannolika resultatet av den sociala processen
— varvid hänsyn även måste tas till styrkekoefficienterna. Program och
prognoser kan på så sätt logiskt korreleras därför att programmen är grundade
på vad som kan tänkas hända — under skilda politiska alternativ —
och prognoserna tar hänsyn till verkningarna av de olika politiska åtgärder,
som anges i programmen.
Två slags svårigheter kommer vi att möta i alla försök att förverkliga denna
samhällsvetenskapliga metod. Vi har först de svårigheter som härrör ur
det förhållandet att vår kunskap om faktiska värderingar i samhället är
mycket mindre än vår kunskap om de andra data som vi är vana att syssla
med i samhällsforskningen. Detta innebär i sin tur att våra förhoppningar
om framtida framsteg inom samhällsvetenskaperna är beroende av framsteg
i den forskning som skulle kunna ge oss ökade kunskaper om de sociala
värderingarnas innehåll och förlopp och om deras politiska uttryck. Detta
kräver en mycket moderniserad politisk vetenskap som har lärt sig utnyttja
en förbättrad och fullt relativistisk sociologi och socialpsykologi, och inte
som förr en absolutistisk moralfilosofi baserad på en hedonistisk, dvs.
rationalistisk och individualistisk psykologi.
Det andra slaget svårigheter har en mer teknisk för att inte säga mekanisk
karaktär. Att riktigt behandla en värdepremiss är, som jag har påpekat,
en mycket komplicerad procedur och det blir särskilt komplicerat när vi har
att göra med det antal samtidigt existerande värderingar som är nödvändiga
för att upprätthålla objektiviteten. Vi kan inte förutsätta att intressena konvergerar.
Vi står ständigt inför forskningsuppgifter där intresse- och värderingskollisioner
är en del av problemet. Och den institutionella ramen kan
naturligtvis inte heller behandlas som en konstant utom i frågeställningar
på kort sikt. Att förändra denna ram är som regel politikens långsiktiga
målsättning.
Låt mig slutligen än en gång understryka en huvudsynpunkt. Alldeles
bortsett från att vi drar politiska slutsatser av samhällsforskningen eller ut-