Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIALVÅRD OCH PSYKIATRISK VÅRD 233
skall hänföras. Till väsentlig del betingas nog denna tveksamhet av de
ännu bristfälliga differentieringsmöjligheterna. Såväl inom den psykiatriska
vårdorganisationen som inom socialvården bör en större differentiering
komma till stånd. Inom den psykiatriska vården måste de s. k. lasarettspsykiatriska
avdelningarna med sina poliklinker byggas ut enligt plan
för att tillgodose framför allt neurosvården. Sinnessjukvården måste dessutom
kompletteras med en särskild psykopatvård liksom det finns en speciell
sinnesslövård och epileptikervård. Inom socialvården torde ungdomsvårdsskolorna
behöva kompletteras med en eller flera ungdomspsykiatriska
kliniker för psykiskt labila, abnorma och missanpassade pojkar och flickor
i åldern 14—21 år. En neurotisk 16—17-åring, som börjat missbruka narkotika,
bör inte komma in på ett sinnessjukhus eller psykiatrisk avdelning
för vuxna för att få hjälp. På de få barnpsykiatriska klinikerna tas han
inte emot. Där är han för gammal. Ålderdomshemmen behöver än så länge
ha sådana resurser att de bättre skulle kunna ta hand om ett mera besvärligt
eller svårskött klientel. Inom anstaltsorganisationen för alkoholister bör
också en ytterligare differentiering komma till stånd. Behovet av en mindre
alkoholistanstalt för alkoholister med lungtuberkulos är stort och borde
lämpligen inrättas i anslutning till något av våra sanatorier. Dessutom behövs
särskilda anstalter för medicinsk vård av alkoholister, dvs. alkoholistsjukhus.
För olika vårdområden föreligger också behov av speciella institutioner
för arbetsträning och återanpassning, alltså rehabilitationscentraler.
Målsättningen för såväl sjukvård som socialvård måste vara att snarast
möjligt återbörda den sjuka eller socialt insufficienta människan till samhället
och möjliggöra för henne att åter leva som en frisk, självständig
och arbetsför medborgare. Psykisk, kroppslig och social insufficiens skall
alltid analyseras och objektivt utredas och så vitt möjligt hävas med medicinska,
psykologiska och sociala hjälpmedel i intim samverkan. Först därigenom
blir socialvården verkligt rationell och human och först därigenom
blir sjukvården en behandling av människan och icke blott av sjukdomen.