Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

174 SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 3
en fjärdedel eller mera — på grund av oegentligheter i redovisningen. Vidare
bör en antagligen betydande reduktion göras med hänsyn till att i redovisningen
ingår sökande, vilka först om någon tid önskar lägenhet. Eventuellt
bör reduktion göras även med hänsyn till sökande utan ekonomiska förutsättningar
att hyra egen lägenhet. Å andra sidan bör antalet ökas med en
viss del av antalet sökande, som bor i andra kommuner än den där de söker
lägenhet, samt ett okänt antal icke registrerade bostadssökande.
Också en bedömning av utvecklingen är förenad med svårigheter. Det
kan förmodas att ju längre bostadsbristen varar, desto fullständigare blir
registreringen av de bostadssökande. Med hänsyn till de långa väntetiderna
förefaller det också troligt att de sökande i allt större utsträckning anmäler
sitt bostadsbehov i god tid. Vidare synes det sannolikt att antalet ansökningar,
som förlorat sin aktualitet, ökar. Av dessa skäl förefaller det Iro-
Jigt, att antalet registrerade ansökningar ökar snabbare än bostadsbristen,
och att det kan öka även om bristen är oförändrad eller t. o. m. minskar något,
ökningen av antalet registrerade bostadssökande utan egen lägenhet i
Stockholm, Göteborg och Malmö är emellertid så betydande alt det förefaller
tydligt att bristen ökat i dessa städer. I sex à sju av städerna med 30 000—
100 000 invånare är det även tydligt att läget försämrats. I samtliga städer
med 30 000—100 000 invånare tillhopa är ökningen dock ej större än att
den kanske i stort sett kan bero på bristfällighcter i redovisningen. Detta
gäller i ännu högre grad kommuner med 10 000—30 000 invånare. I de
minsta kommunerna torde förbättringen vara större än vad den siffermässiga
redovisningen ger vid handen.
Statstjänstemännens löneförhållanden — en slutreplik
Av förste aktuarie Arne Aldestam, civildepartementet
De artiklar om statstjänstemännens löneförhållanden
som var införda i nr '.) och 10, 1953 av denna tidskrift
har föranlett kommentarer från löntagarhåll.
Bl, a. har statstjänarkartellens ombudsman Sture Henriksson
i några personaltidskrifter granskat de tillämpade
beräkningsmetoderna från sina utgångspunkter.
Aktuarie Aldestam, som här ges tillfälle till slutreplik,
behandlar den kritik som ombudsman Henriksson framfört
i nr 5 och G, 1954 av Signalen. ^e^
Henriksson ställer sig synbarligen oförstående till att lönestatistik utarbetas
för statstjänare, eftersom ju dessa så väl känner till hur stor den lön
är som de en gång i månaden utkvitterar. Resonemanget kan givetvis till-