Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

RESULTAT FRÅN SOCIALSTYRELSENS LEVNADSKOSTNADSUNDERSÖKNING 1952 13
Bortfallsprocenten företer en fallande serie, från de största städerna, där
den uppgår till 19 %, och till landsbygden, där den endast är 10 %. I tätorterna
är det vägran, som dominerar bland bortfallsorsakerna. På landsbygden,
där bortfallet som helhet är väsentligt lägre, framkommer en mera
jämn fördelning på orsaker. Den främsta skillnaden mellan landsbygd och
tätorter visar sig just beträffande vägrarna.
Vid 1951 års undersökning, som avsåg 710 hushåll på egentliga landsbygden,
var bortfallet 8 %, och fördelningen på orsaker ungefär densamma som
vid landsbygdsdelen av föreliggande undersökning, endast så att vägrarna
var proportionsvis ännu färre och kasseringarna något flera.
Nedanstående tablå visar bortfallens fördelning efter orsak och hushållstyp.
Man konstaterar, att de ensamstående har betydligt högre bortfallsfrekvens
än övriga hushållstyper. Sjukdom och dödsfall har stor betydelse,
vilket överensstämmer med det förhållandet, att många bland de ensamstående
är äldre personer.
Materialets sammansättning. Vid bearbetningen har man genomgående följt
en uppdelning efter hushållstyp i enlighet med samma indelningsgrunder,
som använts vid närmast föregående undersökningar. Man urskiljer först
tre tämligen enhetliga typer, nämligen 1) man, hustru och minderåriga
barn, 2) man och hustru utan hemmavarande barn samt 3) ensamstående.
Restgrupperna sammanförs till en enda hushållstyp, nämligen 4) blandade
hushåll. Däri ingår bland annat alla familjer med hemmavarande vuxna
barn, oavsett om familjerna dessutom har minderåriga barn eller ej.