Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

210
SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 3
ren har gjort det möjligt att tillåta en viss
ökning av produktionen av konsumtionsvaror
och jordbruksvcrktyg. Detaljprisnivàn
uppges för flertalet länder ha stigit ganska
avsevärt från 1960 och till för något år sedan.
Sedan mitten av 1953 har prisnivån
fallit måttligt i Tjeckoslovakien, Östtyskland
och Polen samt något kraftigare i
Ungern och Rumänien. På längre sikt går
planerna i alla de östeuropeiska länderna
ut på att i takt med industrialiseringen
flytta över mycken arbetskraft från jordbruket
till Industrin. Hittills har dock ej
mycket i den vägen skett.
Den största delen av utrymmet i årets
rapport ägnas åt en inträngande specialrcdogörelse
för förhållandena i Sydeuropa,
varmed avses Turkiet, Grekland, Jugoslavien,
Spanien, Portugal och Syditalien. Dessa
länder anges inta en mellanställning
mellan det högt industrialiserade och kulturellt
utvecklade Västeuropa och de underutvecklade
länderna i andra världsdelar.
Veteskördarna i Sydeuropa ligger vid hälften
av värdena i Västeuropa, vilket inte
kan förklaras genom sämre naturliga förutsättningar.
När det gäller exempelvis energiförbrukning
och industrins förbrukning
av stål är skillnaderna ännu mycket större.
Produktionen av elektrisk energi utgör exempelvis
i Sydeuropa bara 200 kWh per invånare
och år mot i Västeuropa 1 100 kW!;
(Sovjetunionen 550 kWh, Östeuropa i övrigt
600 kWh). I Turkiet och Spanien går fortfarande
inte mer än hälften av barnen i
skolan. Barnadödlighetcn ligger i Sydeuropa
mellan 70 och 140 på 1 000 (Sverige 20).
Vissa olikheter mellan de länder, som
räknats till Sydeuropa, finns naturligtvis
och särskilt gäller att Jugoslavien avviker
från de övriga, överallt finner man ett efterblivet
jordbruk med ett överskott på arbetskraft,
vilket under senare år t. o. m.
förvärrats. Svårigheter med handelsbalansen,
ett hotande inflationstryck och en synnerligen
ojämn Inkomstfördelning är allmänt
förekommande företeelser. Bristen på
kapital är uppenbar, och rapporten diskuterar
vilka åtgärder, som kan och bör vid­
tas för att öka tillgången på kapital och
därmed utvecklingstakten. För närvarande
måste man i många fall tala om ett fullständigt
stillastående.
E. v. H.
Hellner, Kerstin: De landsflyktiga och Sverige.
(Verdandis Småskrifter, nr 524.)
Stockholm: Bonniers, 1952. 80 sid. Kr
3,75.
De stora flyktingströmmar, som uppstod
i Europa före och under andra världskriget,
berörde även vårt land och uppfordrade till
omfattande humanitära insatser. Till en
början saknades organisation och särskilda
resurser för flyktingarnas mottagande och
omvårdnad. I sin skrift anger Kerstin Hellner
huvuddragen av den verksamhet, som i
statliga myndigheters och enskildas regi
vidtogs för hjälp åt flyktingarna. Av särskilt
intresse är att följa hur myndigheter
och enskilda, de senare genom snabbt bildade
eller utbyggda organisationer, samverkade
för en så ändamålsenligt och allsidigt
inriktad verksamhet som möjligt samt hur
så småningom uppstod en apparut med betydande
resurser, som kunde lämna flyktingarna
en verksam hjälp icke blott under
den första svåra tiden i ett nytt land utan
även för att de skulle växa in i vårt samhälle
eller beredas möjligheter att då tiden
var inne återvända till sina hemland
eller söka sig till andra länder.
Som en bakgrund lämnas även sporadiska
uppgifter om den under tidens lopp växlande
utlänningslagstiftningen i vårt land
och om speciella åtgärder av myndigheterna.
I detta avseende är dock redogörelsen
alltför ofullständig för att ge ens en antydan
om mängden av de problem, som förelåg
för myndigheterna att kunna från de
lojala flyktingarna särskilja kriminella och
asociala samt icke minst ur flyktingarnas
egen synpunkt samhällsfarliga element och
om bakgrunden till de åtgärder, som måste
vidtas till samhällets skydd.
Gustaf I.indencrona