Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

294 SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 5
delningen av resultatet av en ökning i produktiviteten. På sätt jämväl tidigare
skett begagnade emellertid åtskilliga talare tillfället att närmare redogöra
för de socialpolitiska framstegen i respektive länder. Stor uppmärksamhet
ägnades också åt det tekniska biståndsprogrammet med hänsyn till
de underutvecklade ländernas förhållanden.
I sitt avslutande anförande gav generaldirektören uttryck för sin övertygelse
om organisationens betydelse för en fredlig utveckling i världen.
Han betonade tillika den djupgående innebörden av organisationens medverkan
i det tekniska biståndsprogrammet. I fortsättningen underströk generaldirektören
vikten av goda relationer mellan arbetsmarknadens parter
lör höjande av produktiviteten. Härvid gällde emellertid, att föreningsfrihetens
garanterande utgjorde en grundläggande förutsättning för goda sådana
relationer. Slutligen fastslogs, att om demokratien i världen skulle bestå,
måste arbetsorganisationen vinna ökad styrka.
I fråga om de olika pä sammanträdets dagordning upptagna ämnena må i övrigt
följande anföras.
Frågor av större vikt behandlas inom Internationella arbetsorganisationen enligt
den s. k. dubbla diskussionsproceduren, vilket innebär, att ett ärende upptas
till behandling vid två pä varandra följande konferenser. Vid 1952 års konferens
hade för första behandling upptagits frågorna om skydd för arbetarnas hälsa
på arbetsplatsen samt om minimiålder för tillträde till arbete under jord i kolgruvor.
Dessa frågor avgjordes slutligt vid 1953 års konferens.
Spörsmålet huruvida den internationella regleringen angående skydd för arbetarnas
hälsa på arbetsplatsen skulle erhålla formen av en konvention, som skulle
kompletteras av en mera detaljerad rekommendation, eller om man skulle nöja sig
med enbart en rekommendation, hade vid frågans första behandling lämnats öppet.
Vid andra behandlingen segrade rekommendationsalternativet med knapp majoritet
inom utskottet samt antogs sedermera enhälligt av konferensen. Rekommendationens
anvisningar är uppdelade i fyra avsnitt. Det första behandlar tekniska åtgärder
till förebyggande av risker för arbetarnas hälsa, det andra läkarundersökning
och läkarbcsiktning av arbetare i särskilt hälsofarligt arbete, det tredje anmälan
av yrkessjukdomar och det fjärde första hjälp.
I anslutning till rekommendationen antogs även tre resolutioner. Den första anmodar
arbetsbyråns styrelse att utarbeta en internationell förteckning över de yrkessjukdomar,
som bör anmälas enligt rekommendationens anvisningar. I den andra
framhålls att nationella förteckningar över dylika sjukdomar bör vara tillräckligt
omfattande samt att de bör utformas med beaktande av den internationella
förteckningen. Den tredje resolutionen uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt
söka förbättra hälso- och sjukvården på arbetsplatsen.
Konferensens andra behandling av frågan om minimiålder för anställning under
jord i kolgruvor ledde till antagandet av en rekommendation, vari förordas att personer
under 16 år icke skall sysselsättas i kolgruvor och att personer mellan IG
och 18 år endast skall sysselsättas i utbildningssyfte eller på särskilda av behörig
myndighet efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer
fastställda villkor.
För första behandling upptogs frågan om semester. Redan vid 1936 års arbetskonfercns
hade semestern gjorts till föremål för en konvention (jämte en supplerande
rekommendation), vari semesterns längd angetts till minst sex dagar. Den
sociala utvecklingen sedan dess hade ansetts motivera en ny rekommendation, vartill
arbetsbyrån utarbetat förslag.