Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIAL TEORI OCH SOCIALPOLITIK. III 213
siteten kommer att få mycket betydelsefulla uppgifter. De kommer inte
endast att utbilda den växande armé av samhällsvetare som behövs för
praktiska uppgifter utan också att ta huvudansvaret för forskningen särskilt
beträffande allmänna och metodologiska frågor, ett ansvar som kommer
att anses alltmera betydelsefullt i den mån våra politiska funktioner
får ökad betydelse. Det kommer att förbli ett problem hur de offentliga och
halvoffentliga forskningsinstitutioner, som tillgodoser förvaltningens och
intresseorganisationernas praktiska behov, skall kunna effektivt samverka
med det gamla akademiska systemet och vilken fördelning av arbete och
ansvar som skall eftersträvas. Detta är en praktisk organisationsfråga som
i en miljö av alltmera stegrad efterfrågan och tillgång på samhällsvetare
så småningom kommer att lösas av de intresserade parterna genom försök
och erfarenheter.
Många av våra bästa hjärnor kommer för alltid eller under långa perioder
att tas från rent akademiskt arbete för att användas i politiska uppgifter.
Många kommer att försvinna från vetenskapen till politiken och affärsvärlden.
Men vår grundläggande tillgång på hjärnor kommer att bli mycket
större. Och samtidigt medför de politiska uppgifterna i sig själva så
många missräkningar och besvikelser att vi kommer att få se en konstant
ström av desillusionerade talanger återvända till universiteten. De som
återvänder kommer att föra med sig erfarenheter och färdigheter, som inte
var så lätt tillgängliga när samhällsvetarna i huvudsak var hänvisade till
ett akademiskt liv.
Allt detta tycks mynna ut i en av de ljuvaste dagdrömmar en samhällsvetare
kan hänge sig åt. Är det kanske alltför bra för att vara sant? Finns
det i denna utveckling även andra, mindre gynnsamma förändringar som
påverkar de förhållanden under vilka samhällsvetenskaperna kommer att
leva vidare och utvecklas? En avgörande fråga inställer sig genast: kommer
samhällsvetenskapernas ökade politiska inflytande att menligt inverka
på den akademiska frihet som har skyddat deras utveckling fram till våra
dagar? Vetenskap är kritik, och samhällsvetenskaperna innebär också kritik
av samhället. Frågan är om den integrerade staten kommer att medge
oss den stora frihet, som vi hittills har åtnjutit och som vi behöver, när vårt
arbete nu en gång har fått denna direkt praktiska betydelse för socialpolitiken.
Det är sant, och jag skall återkomma till denna fråga, att vi med alla
individuella variationer och vare sig vi vill det eller ej, vare sig vi vet om det
eller ej, alltid kommer alt arbeta, som vi alltid har arbetat, under trycket
av det sociala etos som är förhärskande i den kultur och det samhälle vi
lever i. En noggrann sociologisk och psykologisk undersökning av vilken
samhällsvetare som helst och hans arbete skulle klarlägga hur de intressen
han har fullföljt och de ståndpunkter han har intagit är resultatet av en
kausal process. Det är ju i själva verket en integrerande del av vår allmänna
intellektuella inställning till de sociala realiteterna alt allt som händer, även
i våra egna psyken, har sina orsaker likaväl som sina verkningar. Men