Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIAL TEORI OCH SOCIALPOLITIK. II 135
fattning bli den institutionella ramen för utrikespolitik och diplomati. Samtidigt
håller socialpolitiken på att alltmer bli en internationell angelägenhet
och alltså en del av utrikespolitiken och diplomatin. I en mycket reell mening
representerar dessa organisationer alternativet till internationell anarki.
Om ett större krig kan undvikas kommer de att trots alla svårigheter så
småningom att utvecklas till organ för en växande omfattning av internationella
politiska åtgärder i samförståndets tecken. Det huvudsakliga skälet
till denna begränsade optimism är själva utvecklingslinjen i en internationell
disintegration. Anarkin är kostsam och följaktligen kan stora vinster
uppnås genom samförstånd i fråga om samordnade handlingar. Det är
själva irrationaliteten i den nuvarande situationen som i sinom tid kommer
att framkalla rationella försök att åter åstadkomma en internationell integration
— om ett allmänt krig inte bryter ut.
Men för närvarande finns det stora tänkbara områden för social teknologi
på det internationella planet, som från samhällsvetenskaplig synpunkt ligger
i träda och som nu sköts enbart med den traditionella diplomatins begränsade
resurser. Vid UNESCOS generalförsamling 1951 antogs en resolution
som rekommenderade att grupper av samhällsforskare skulle bemyndigas
att på ett tidigt stadium och på ort och ställe undersöka hotande internationella
spänningar. Maskineriet skulle sättas i gång på anmodan av FN:s ekonomiska
och sociala råd. Denna resolution har ännu inte lett till någon
handling.
Under tiden pågår ett avsevärt internationellt samarbete speciellt på det
ekonomiska fältet, och det är inte helt och hållet begränsat till skrivbordsarbete.
Ett av de mest praktiska försöken är den tekniska hjälpen till underutvecklade
länder. Denna form av internaiionell social teknologi kan kritiseras
ur många synvinklar. Förvaltningen av teknisk hjälp kan ofta bli
ineffektiv och orimligt slösaktig och kostsam. Programmet kan som helhet
vara dåligt samordnat. Direkt och indirekt vilar ansvaret för dessa brister
på regeringarna. Och man angriper inte problemen med utgångspunkt från
ett grundligt studium av de sociala konsekvenser som inträder, då man söker
tillämpa modern industriell teknologi i primitiva samhällen eller i samhällen,
som under lång tid har stagnerat på en låg produktivitetsnivå med
stelnade sociala institutioner, vilka föga lämpar sig för utveckling.
Sannolikt kommer dessa ansatser att anses dilettantiska om tio år. Men
i så fall kommer det bara att återspegla det faktum, att problemet har införlivats
med de tillämpade samhällsvetenskaperna och blivit föremål för
ihållande och intensivt studium, vilket allt resulterat i att man kan ge bättre
råd och effektivare ledning för denna verksamhet. Den nya principen med
multilateral teknisk hjälp är så betydelsefull, att våra första insatser trots
sin bristfällighet redan har visat vilka revolutionerande möjligheter som
finns.
Det är ett olyckligt tecken på det sorgliga tillståndet i dagens värld att en
mycket mindre del av allmänhetens intresse — och jämförelsevis obetydliga
summor — ägnas åt arbetet på internationell integration och fred än