Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

216
SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 4
totalitära metoder, då skulle naturligtvis den ökade kontrollen och planeringen
och tillgängen på samhällsvetare, som kunde och ville sköta dem,
stegra effekten av denna reträtt från demokratin.
Inom samhällsvetenskaperna är denna fara redan märkbar i illojalitetsfobin,
ett egendomligt och direkt perverst fenomen om man ser det i ljuset
av vår stora tradition. Dä våra nationer känner sig hotade, framträder subjektiva
och sociala påtryckningar för att åstadkomma lojalitet mot staten.
Om inte denna utveckling bekämpas kommer det naturligtvis att kastrera
vetenskapen som, jag upprepar det, inte kan erkänna någon annan lojalitet
än lojalitet mot sanningen. Den totalitära ideologins innersta väsen är, vad
angår idéernas värld, statens orimliga anspråk att staka ut gränser för vad
som är tillåtet att tänka och förkunna.
Det nuvarande tillståndet av offentlig hysteri blir desto farligare för samhällsvetenskaperna
som det utan tvivel finns vissa långsiktiga verkningar
av samhällsvetarnas förändrade roll i samhället, vilka gör dem mera mottagliga
för socialt tryck och mera motvilliga att deltaga i den allmänna politiska
debatt som är så viktig för demokratin.
Till att börja ined är det mycket naturligt att samhällsvetarna känner
mindre behov av att uttala sig i mer principiella frågor, när de nu i allt
större utsträckning befinner sig i en situation, där de har möjlighet att
medverka vid planeringen och genomförandet av den praktiska socialpolitiken.
Tillgången till mycket mera detaljerade sakuppgifter kommer samtidigt
att uppmuntra dem att diskutera frågor av mindre generell karaktär
och att avstå från den breda, synoptiska inställning som är nödvändig i
diskussioner av de stora alternativen i socialpolitiken.
En annan långsiktig utvecklingslinje härrör ur själva det faktum att samhällsvetarna
får politiskt ansvar. I den mån de blir regelrätta förvaltningstjänstemän
får de naturligtvis samma förpliktelser som andra tjänstemän:
de måste acceptera de politiska värderingarna såsom bestämda av den politiska
processen, de får utforma de tekniska konsekvenserna och avstå från
kritik. I stort sett samma regler kommer lätt att gälla för dem som då och
då mera tillfälligt engageras i politiska sammanhang. Om de vill bli konsulterade
i framtiden kanske de anser det vara fördelaktigast att avstå från
kritik även under de akademiska mellanspelen. Detta innebär i själva verket
att inte bara samhällsforskare som engagerats för politiska uppgifter
utan också alla kandidater till sådana uppgifter frestas att iaktta försiktighet,
när de sysslar med politiska frågor, och att söka vinna sina meriter i
mindre farliga vetenskapliga företag.
När dessutom, som för närvarande är fallet i Amerika, staten och dess
skilda politiska och militära organ blir intresserade av en snabbt vidgad
ram för samhällsforskningen och börjar understödja och finansiera alla
slags »projekt> vid universiteten, blir en säker effekt därav en växande tendens
till hemlighetsmakeri, motiverat av verkliga eller påstådda säkerhetsskäl.
Ur regeringens synpunkt är det ofta lämpligt att hemlighålla till och
med det förhållandet att den är intresserad av ett speciellt problem. Redan