Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

HEMHJÄLP ÅT GAMLA
Socialvårdssystern besöker i hemmet varje husmor, som anmält sig som
åldringsvårdarinna och som inte är tillräckligt känd. Hon kan då bilda sig
en uppfattning om vederbörandes lämplighet i den mån detta framgår av
förmågan att sköta det egna hemmet.
I allmänhet har åldringsvårdarinnorna ingen annan utbildning än erfarenheterna
från det egna hemmet men de är väl användbara för sitt arbete.
Kommittén samlar ibland sina vårdarinnor till samkväm med föredrag.
De gamla betalar en avgift till socialvårdsbyrån allt efter sin inkomst. I de
fall, då hjälptagaren har vuxna barn med god ekonomi, sker en skriftlig förfrågan
hos dem om de är villiga att bidra till kostnaden.
Hemhjälpsverksamheten i Skövde startades genom ett offentligt informationsmöte
i slutet av september 1952. Inbjudan utsändes till bl. a. kvinnoorganisationer
i staden och folkpensionärsföreningen. Vid mötet, som var synnerligen
talrikt besökt, visades filmen »Vi och våra gamla», hemtjänstkommitténs
ordförande presenterade den planerade verksamheten ur stadens synpunkt
och jag talade om åldringsvård i hemmet. Ett 30-tal kvinnor anmälde sig dagarna
efter mötet för arbete. De gamla ställde sig först en aning avvaktande
men deras intresse vaknade redan första verksamhetsmånaden.
I Skövde lämnades under januari 1954 hemhjälp åt 41 hushåll och 10 vårdarinnor
var då i tjänst.
Vreta kloster. Inom Vreta klosters kommun startades hemhjälp åt gamla
sommaren 1953. Fattigvårdsstyrelsen sammankallade kvinnoorganisationerna
för att diskutera frågan om hur hemhjälpen skulle kunna ordnas, och en
kommitté med distriktssköterskan som ordförande tillsattes. Ett frågeformulär
utsändes efter mantalslängden till ett hundratal kvinnor, som kunde
bedömas såsom lämpliga och eventuellt villiga att delta i arbetet. 30 svar
inkom och av dessa var 15 jakande. I början av februari 1954 hjälptes 10
gamla av 6 vårdarinnor.
Inte heller i Vreta kloster har åldringshjälparna någon speciell utbildning.
Man har inriktat sig på att få hemmakvinnor för detta arbete, men
har givetvis också alltid fått lov att välja ut sådana personer, som icke fick
för lång resväg till sina gamla. Ett lovvärt initiativ har nu tagits i Vreta
kloster som den första landskommunen, då man i februari månad samlade
ett 30-tal kvinnor, sådana som redan arbetar som hemhjälpare och sådana
som nu står i reserv, till en informationsdag, vilken efter vad man får hoppas
blir den första i en serie liknande. Föredrag hölls av provinsialläkaren
samt av socialvårdsassistenten, som redogjorde för samhällets övriga hjälpåtgärder
åt gamla. Själv talade jag om hemhjälpen åt gamla i Sverige och
utomlands och redogjorde även för de krav, som man borde ställa på en god
vårdarinna. Distriktssköterskan demonstrerade bäddning av en sjuksäng
och visade det sjukvårdsmaterial som finns i Röda Korsets förråd.
Jag har i och med denna redogörelse för förhållandena i Göteborg, Skövde
och Vreta kloster icke velat framhålla dessa kommuner på bekostnad av
143