Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

88
SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 2
Den västtyska republiken och de unga lagöverträdarna
Av dr jur. Gerhard Simson, justitiedepartementet
Den första tyska lagstiftning soin sarskilt avsäg kriminalbehandlingen av
unga lagöverträdare tillkom 1925. Dess skapare var dåvarande riksjuslitieniinislern
Gustav Radbnich, professor i rättsfilosofi och straffrätt, en stor,
franislegsvänlig jurist och humanist. Lagen var en verklig bragd, ett djärvt
odlingsförsök på socialpolitisk mark, försiktig i sin utformning men entydig
i sin läggning. Radbruch utformade på ett skickligt sätt både reaktionssystem,
brottmålsprocess och straffverkställighet till att tjäna ändamålet
att tillrûttaföra unga människor, som råkat i konflikt med lagen i
enlighet med vars och ens särart och att återvinna dem till samhället. Han
stiftad« särskilda barndomstolar, införde villkorlig dom, möjliggjorde uppfostrande
och resocialiscrandc åtgärder i stället för straff och ersatte den
dittills även i fråga om ungdomsbrottslingar dominerande vedergällningstanken
ined individualpreventionen.
Denna första Jugendgerichtsgesetz inledde en ny epok på sitt område och
utövade även stort inflytande på den utländska rättsutvecklingen. Lagen fick
så enstämmigt erkännande att även nazisterna i det längsta drog sig för att
undanröja den. Men det var endast lagens text och dess yttre former som
icke förändrades i Tredje riket. Mer och mer undanträngdes efter 193.3
lagens ursprungliga andemening, mer och mer gjorde sig den nazistiska
ideologin även i denna sfär hemmastadd och förvandlade de gamla humana
tankarna till kulisser. Den 6 november 1943 — icke lång tid före kapitulationen
- upphävdes lagen även formellt och ersattes med en nazistisk
Reichsj ugendgerichtsgesctz.
Man kan icke säga att denna nazistiska lag helt och hållet var oändamålsenlig.
Vid sidan av utomordentlig stränghet och totalitära avskräckningsnietoder
kom i lagens text även sunda moderna principer till uttryck. Emellertid
var dessa moderata stadganden ofta endast en fasad. Den nazistiske
domaren fick nästan obegränsade maktmedel till sitt förfogande. Den gamla
straff myndighetsåldern (14 år) upprätthölls visserligen, men även tolvåriga
barn kunde straffas om »folkets skydd» krävde det, och ungdomar mellan 14
och 17 år kunde lagforas såsom »Schwerverbrechcr» enligt de för vuxna förbrytare
gällande bestämmelserna, om sådan lagföring motsvarade kravet
från ett »gesundes Volksempfinden». Denna föreskrift, som tillkom redan
1939, tillämpades under kriget för att möjliggöra avrättning av unga antinazistiska
aktivister.
Den 4 augusti 1953 utfärdades i Västtyskland en ny Jugendgerichtsgesetz
som av sina 124 paragrafer endast övertagit 43 från den nazistiska lagen.
Den nya lagens uppkomst är intressant. Man insåg snabbt efter sammanbrottet
att en reform måste ske från grunden. Kriminalreaktionerna, den