Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIAL TRYGGHET I PENSIONERNAS TIDEVARV 351
gande, som synes ligga till grund för flertalet av dessa system, nämligen
att kroppsarbetarna i likhet med tjänstemannagrupperna skulle bestämma sig
för en livslång karriär hos en speciell arbetsgivare, när de träder ut i arbetslivet.
Många av dessa system bygger på avgifter, men i stort sett tycks utvecklingen
gå mot pensionsformer utan avgifter. Skattelagstiftningens nuvarande
bestämmelser i fråga om dessa frivilliga och avtalsreglerade system är komplicerade,
inkonsekventa och godtyckliga. Enligt principen att inkomsten
bör beskattas endast en gång utgår ingen skatt på arbetsgivarnas och de
anställdas pensionsavgifter, medan däremot skatt i allmänhet utgår på
alla pensioner och livräntor (efter samma skattesatser som arbetsinkomst).
Denna princip bryts emellertid i fråga om engångsutbetalningar; så länge
det inte finns någon avtalsenlig rätt till sådana, är de skattefria under särskilda
förutsättningar som uppställts av skattemyndigheterna. Anställda
som har rätt till pension från erkända pensionsstiftelser har den ytterligare
fördelen, att insatt kapital och innestående räntor hos stiftelsen icke alls
beskattas.
Det är synnerligen vanskligt att bedöma de privata pensioneringssystemens
omfattning, för att inte tala om storleken av deras framtida förpliktelser.
Sannolikt växer dessa system för närvarande med 1/2 miljon människor
varje år. Det är mycket möjligt, att de nu omfattar nära 5 miljoner
människor, förutom de 3 miljoner, som berörs av offentliga tjänstepensioneringssystem.
Gissningsvis har kanske 50 % av samtliga manliga anställda
i civila yrken i England (bortsett från jordbruket) fått vissa garanterade
rättigheter eller anspråk på samhällets framtida produktion.
Man kan våga en gissning, att de sammanlagda avgifterna från arbetsgivare
och anställda till privata pensioneringssystem av alla slag uppgår
till 150 miljoner pund om året. Det kapital, som anhopats för att täcka
förpliktelser i framtiden, uppgår kanske nu till 1 500 miljoner pund, och
de erkända pensionsstiftelserna svarar förmodligen för mer än 700 miljoner
pund.
Vad beträffar allmän tjänst, där troligen minst 1 1/2 miljon anställda
berörs av pensioneringssystem utan fonder, har man aldrig gjort något försök
att beräkna de slutliga kostnaderna. I dag gör man inteckningar i framtiden
av okänd storlek. Även i de system, som har fonder (vilka omfattar
återstoden, dvs. omkring 1 1/2 miljon anställda), måste det uppstå stora
underskott redan av det skälet, att pensionerna beräknas på slutlönen. Dessa
underskott måste täckas av statliga eller kommunala skatter eller av inkomster
från statliga företag. Det har beräknats, att om den arbetande befolkningens
storlek förblir oförändrad, kan kostnaderna för pensioner genom
de offentliga syslem som saknar fonder till sist komma att stiga till omkring
30 % av den totala lönesumman — alldeles oavsett räntans höjd.
En stor del av dessa nuvarande och framtida förpliktelser enligt privata
och offentliga system kommer i sista hand att drabba skattebetalaren.
På ett eller annat sätt får han skaffa fram det mesta av pengarna, vare sig