Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SOCIAL TEORI OCH SOCIALPOLITIK. III 219
hållbara prognoser om den framtida utveckling som är sannolik under givna
betingelser. Om vi står inför uppgiften att ge råd om politiska åtgärder, måste
en värdepremiss väljas och införas. Denna värdepremiss är utom-vetenskaplig,
den framgår inte ur själva analysen. När värdepremissen är utvald och
definierad kommer den att i förening med analysen av fakta medge rationella
politiska konklusioner. Dessa konklusioner är rationella därför att de
i detta sammanhang är hypotetiska. De utsäger endast den valda värdepremissens
logiska konsekvenser för politiken i ett känt realitetssammanhang.
Dessa välkända synpunkter, som jag skall utgå från i min korta exposé av
värdeproblemet, uttrycks ofta sålunda: även om det inte är möjligt för vetenskapen
att uttala sig om socialpolitikens mål, så är det ett vetenskapligt
problem som kan lösas vetenskapligt att fastställa vilka medel som är lämpligast
för att uppnå ett postulerat mål. Detta sätt att resonera förutsätter att
medlen själva inte är föremål för mänsklig värdering, annat än indirekt
med avseende på deras effektivitet som instrument för att uppnå ett mål.
Detta är inom parentes en reminiscens av en mycket central tes i utilitarismen.
För denna moralfilosofi var det en grundläggande princip att ingenting
var gott eller ont i sig självt utan endast på grund av sina goda eller dåliga
verkningar — och verkningarna bedömdes med utgångspunkt från vad de
betydde för att öka eller minska den totala summan av »lycka» i samhället
eller den »allmänna välfärden» som var det högsta ändamålet. Vi kan också
i förbigående erinra om att denna tes var ett av de viktigaste föremålen för
intuitionalisternas angrepp på den utilistiska filosofin och likaså var en av
anledningarna till att nationalekonomin i synnerhet kritiserades som »den
bedrövliga vetenskapen».
Men bortsett från alla dessa gamla doktrinhistoriska gräl så är det helt
enkelt inte sant att det endast är målen som är föremål för värderingar och
att medlen endast värderas som instrument för att uppnå ett mål. I varje
mänsklig värdering har medlen förutom sitt instrumentella värde även självständiga
värden. Den värdepremiss som måste införas för att man skall
kunna bygga politiska konklusioner på analyser av fakta måste därför bli
en värdering av såväl medel som mål.
Och dessutom uppnås naturligtvis aldrig i verklighetens värld ett önskat
mål, om det nu uppnås, i obefläckad renhet. Den dynamiska sociala process
som utlöses av medlen resulterar i många andra förändringar förutom
det positiva uppnåendet av målet. I den värdepremiss man väljer måste man
också ta hänsyn till dessa biverkningar av medlen.
Allt detta gör införandet av en värdepremiss i samhällsforskningen till en
avsevärt mera komplicerad fråga än man vanligen gör klart för sig. Det
innebär i själva verket att den utomvetenskapliga värdepremiss, som behövs
för att uppnå politiska konklusioner ur vetenskaplig forskning, måste innehålla
värderingar av varje enskilt element i det stora antal skilda processer
i den framtida utvecklingen, vilka som möjliga fall av skilda politiska modifikationer
grenar ut sig från en given situation som förutsatts vara fastställd
och analyserad med hänsyn till dessa möjligheter.