Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

350 SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 6
stora fördelen för tjänstemännen, att den beräknas på grundval av den högsta
lön personen i fråga haft i kombination med antalet tjänsteår. De höjda
skatterna under de senaste decennierna har inneburit, att förmånerna med
detta system kraftigt ökats i jämförelse med socialförsäkringens förmåner.
Civilförvaltningens pensionsform fungerar utan fondbildning, och de anställda
betalar inga pensionsavgifter. Förutom den militära personalen är
civilförvaltningens tjänstemän praktiskt taget den enda viktigare grupp,
som inte betalar pensionsavgifter.
Vid alla övriga pensioneringssystem för anställda i offentlig tjänst betalas
avgifter, för vilka man får göra avdrag vid beskattningen (liksom för
avgifterna till socialförsäkringen). Flertalet sådana system för kommunala
tjänstemän, sjukvården, styrelsen för den statsägda kolindustrin (endast
tjänstemän) och anställda vid andra offentliga företag har följt civilförvaltningens
exempel med pensioner jämte skattefria engångsbelopp. I allmänhet
är förmånerna i olika utsträckning anpassade efter den högsta lön vederbörande
haft. Pensioneringen för anställda inom den allmänna hälso- och
sjukvården innefattar bl. a. understöd till änkor och är sannolikt det mest
generösa pensioneringssystemet i världen.
Detta är de viktigaste dragen i pensioneringen för tjänstemannagrupper.
Vanligen kan man erhålla de maximala förmånerna efter 40 års tjänst. För
kroppsarbetare tillämpas andra principer. Som ett exempel kan nämnas
kolstyrelsens pensioneringssystem för gruvarbetare. Det förekommer inga
skattefria gratifikationer, och pensionsbeloppet (maximalt omkring 30 shilling
i veckan för gruvarbetare efter 47 års tjänst) är i allmänhet beroende
på hur länge och hur regelbundet vederbörande har arbetat.
Många av dessa skilda pensioneringssystem för anställda i allmän tjänst
har vuxit upp på en slump under de senaste 100 åren utan anknytning till
några allmänna principer. Det vimlar av anomalier och inkonsekvenser, och
redan inom ett enda system kan det förekomma ända till 100 olika skalor,
villkor och skattebestämmelser. Ett liknande förvirrat tillstånd har utvecklats,
och det ännu snabbare, i fråga om de privata tjänstepensioneringssystemen.
Det finns två huvudtyper av privata system. Antingen finns det en pensionsstiftelse,
vars medel förvaltas av arbetsgivaren själv, eller också sköts
pensioneringen av ett försäkringsbolag, till vilket man betalar premier.
Båda systemen tillämpades först för tjänstemän inom handel och industri
och har under senare år utvidgats till att omfatta arbetarpersonal. De båda
kategorierna behandlas olika. Pensioner och engångsbelopp till tjänstemän
beräknas vanligen på den lön, som utgick året närmast före avgången, eller
på den genomsnittliga lönen under de tre eller fem sista tjänsteåren. För
arbetare är antalet tjänsteår den avgörande faktorn. Man gör ingen åtskillnad
mellan grovarbetare och yrkesarbetare; arbetsförtjänsterna har
i allmänhet ingen inverkan på pensionsbeloppet, som i de mest generösa
systemen uppgår till 50 shilling i veckan efter 50 års tjänst. På så sätt
missgynnas de som anställts vid högre ålder genom det omedvetna anta-