Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

SAGAN OM INDIANEN OCH HANS ÖVERMAN 227
eller fem av en normal kull på tio barn brukar nå vuxen ålder. I allmänhet
synes de avsides belägna byarna och stammarna vara relativt mindre
utsatta för svårartade sjukdomar än de indianer som lever i nära kontakt
med de vitas civilisation eller som bildar det understa skiktet bland den
framträngande industrialismens arbetare. Vissa grupper av indianer är till
100 % infekterade med gonorré. Barnen smittas i sådana fall mycket ofta
vid förlossningen med ögoninflammation och blindhet som följd. Syfilis och
tuberkulos är andra socialt betingade sjukdomar i samband med mötet mellan
olika etniska grupper och hushållningssystem. De omkring 150 000
gruvarbetarna i Bolivia, Peru och Ecuador hör till de allra mest vanlottade
bland Sydamerikas indianer. Det anses att vita arbetare överhuvud taget
inte skulle stå ut med det hårda arbetet under jorden i Bolivias bly-, tennoch
silvergruvor. Bostadsförhållandena i gruvarbetarlägren är sämre än i
de primitiva indianbyarna. Vid en undersökning 1951 fann man att 60 %
av arbetarna vid ett av de centrala gruvdistrikten i Bolivia led av tuberkulos.
Man har påstått att 50 % av de nyfödda i gruvområdena dör under sitt
första levnadsår. Gruvarbetarna anses vara konstant undernärda. De rekryteras
från sina byar med de mest hänsynslösa metoder och tvingas sedan
på grund av analfabetism och skuldsättning att stanna under många
år i de förfärliga baracklägren vid gruvorna. Rekryteringsagenterna har
ofta kontraktsrättighet i förhållande till arbetarna, medan den egentlige
gruvägaren håller sig helt i bakgrunden. Dessa agenter äger ofta provisionsaffärer
i närheten av gruvorna. Arbetarna får där kvittera ut förnödenheter
till priser som kan överstiga de eljest gängse med 150—200 %.
En viktig del av gruvarbetarnas och jordbruksarbetarnas löner betalas i
form av coca-blad, i synnerhet i Bolivia och Peru. Coca-bladen innehåller
kokain. Coca-tuggaren blir snabbt slav under sin last. Verkan av drogen
tar sig uttryck i livlig aktivitet under ett par timmar. Därefter inträder det
typiska, kroniska stadiet av apati. Man anser att arbetarna motverkar sin
hunger genom att tugga coca, som starkt nedsätter aptiten. Detta gör dem
i realiteten försvagade, även om det tillfälligtvis ser ut som om de fick
nya krafter och arbetslust genom kokainet. I verkligheten blir dessa människor
slöa som oxar och alldeles ointresserade av att förbättra sin ställning
i förhållande till sina arbetsgivare. De senare synes vara medvetna om
coca-plantans ur deras synpunkt »välsignelsebringande» verkningar. 1 varje
fall protesterade en inflytelserik sammanslutning av godsägare i Bolivia
mot andra internationella opiumkonferensens beslut all klassificera coca
som narkoticum. De framhöll att coca är ett födoämne och vände sig emot
den orättvisa beskyllningen mot deras »ädla produkt». Som ytterligare belastning
för indianernas hälsa och människovärdighet kommer en ofta utpräglad
alkoholism. Den förvärras genom att flera stater har monopol på
försäljning av spritdrycker och på allt sätt stimulerar krog-väsendet som
en utmärkt skattekälla.
Det var i synnerhet under det liberala 1800-talet som de indianska »enmmunidades»
förlorade sin korporativa äganderätt till jorden och den nu
15—S40090. Soe. Medel. /.'AW.