Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

130
att läsa (inte minst i ilen svenska versionen!),
men besväret lönar sig, om man vill
ha sakliga upplysningar om forskningens
l-ön, presenterade i överskådligt sammanhang
och satta i relation till praktiska
problem. Boken iir en saklig framställning,
hållen i en stil som bitvis kan förefalla
mycket abstrakt, och den ger inga råd eller
uppfostringsprogram. Och ändå är det tydligt,
att författaren hela tiden har den praktiska
tillämpningen i åtanke — det är meningen
att hans läsare skall kunna använda
kunskaperna praktiskt, vare sig de har ined
barn att göra i sitt arbete eller som föräldrar.
När han än vidrör företeelser som
brukar medföra problem och konflikter —som
t. ex. matvägran, trotsbeteende, sexualitet,
tecknade serier — så gör han det utan
pekpinnar. Han bara redogör, klart och koncist,
för vad man funnit genom systematiska
iakttagelser och vetenskapliga försök. Slutsatserna
får läsaren dra själv, alltefter de
speciella omständigheterna i det aktuella
fallet.
Om man betraktar Jersilds bok som
»barnpsykologi för föräldrar (och likställda!)»
— dvs. för föräldrar som föredrar
en mera saklig framställning framför
en kåserande — så kan den nog ge det väsentliga:
förmågan att se utvecklingsprocessen
bakom barnets beteende och att åtminstone
i någon mån moderera sina egna
reaktioner därefter.
Barnpsykolog! är ju i hög grad utvecklingspsykologi.
Utvecklingen kan och måste
studeras efter två linjer: dels på längden
(den motoriska utvecklingen, språkutvecklingen,
den sociala utvecklingen osv. var
för sig •—• en konstlad men nödvändig indelning),
dels på tvären (varje åldersstadium
för sig, som helhet). Detta medför
alltid svårigheter att disponera barnpsykologiska
framställningar, så att varken sambanden
mellan, eller inom de olika utvecklingsnivåerna
försummas. Jersild har valt
den för en vetenskaplig framställning kanske
naturligaste metoden: utt skildra olika
sidor hos utvecklingen var för sig ocli att
avstå från att beskriva ett- eller treåringen
SOCIALA MEDDELANDEN 1954, NR 2
i helfigur. Rikliga hänvisningar mellan de
olika kapitlen sörjer för att inte sammanhanget
mellan de olika funktionerna går
förlorat i mängden av detaljupplysningar.
Mängden av fakta gör boken användbar
också som uppslagsverk, i all synnerhet
som här finns den för amerikansk facklitteratur
(men tyvärr inte för svensk) vanliga
detaljerade innehållsförteckningen jämte
sakregister •— det sistnämnda koncentrerat
på väsentliga hänvisningar.
Översättningen — av fil. dr Carl Ivar
Sandström — är redbar, om än något ojämn
ur stilistisk synpunkt och här och var oklar
i formuleringarna. Kn bok, som liksom denna
överflödar av starkt komprimerade referat
av vetenskapliga uppsatser och avhandlingar,
erbjuder speciella svårigheter
vid en översättning. Skall kontentan av en
lång uppsats framläggas i ett par tre satser,
som så ofta sker i denna bok, så måste
åtskilliga nyanser gå förlorade eller bli förvanskade,
och risken är då stor att en översättning
skall komma ännu ett stycke från
originalet. Så har också skett i en del fall,
där man får en rätt otydlig och ibland delvis
missvisande uppfattning om försökens
innebörd. I något fall, som t. ex. redogörelsen
för ett matningsexperiment på sid.
36, har översättaren lyckats helt eliminera
poängen i försöket (i detta fall genom att
utbyta ett komma i originalet mot en punkt
— det skulle ha stått att alla de uppräknade
reaktionerna förekom som svar på enbart
ljudet från summern).
Men den svenska upplagan har också fördelar
gentemot den amerikanska!. Bibliografin
har flyttats från kapitelsluten och sammanförts
i slutet av boken, vilket väl ur
flertalet synpunkter är att föredra, då som
här alla kapitel har samma författare. Och
littcraturreferenscrna har fått en betydligt
lyckligare utformning i den svenska upplagan:
i stället för bara ett nummer som
hänvisning till bibliografin, står här ett
namn och ett årtal inom parentes, vilket ju
utom hänvisning innebur en omedelbar upplysning.
Iijörn Gustafson