Sociala meddelanden. 1954: 1-6 (pdf) - Statistiska centralbyrån

INTERNATIONELLA ARBETSKONFERENSENS TRETTIOSJÄTTE SAMMANTRÄDE 295
Huvuddragen i det antagna rekommendationsförslaget, som skall slutligt behandlas
vid 1954 års konferens är följande. I fråga om semesterns varaktighet uttalas,
att den icke bör understiga två veckor efter ett års oavbruten tjänst hos en och
samma arbetsgivare; för minderåriga arbetare skulle enligt nationell lagstiftning
gynnsammare villkor kunna föreskrivas. I semestern skulle icke inräknas lagstadgade
eller sedvanemässiga helgdagar, sön- och helgdagar och sjukledighetsdagar. En
utsträckning av semestertiden i relation till anställningstidens längd skulle prövas
enligt därutinnan bestämd ordning i varje land. Scmesterrätt skulle föreligga efter
6 månaders anställningstid och semesterns omfattning bestämmas i förhållande
till anställningstiden. Särbestämmelser skulle meddelas för det fall, att anställningen
upphör innan kvalifikationstiden uppnåtts. Därjämte anges, att avbrott i anställningen
på grund av sjukdom, olycksfall i arbete, militärtjänst m. m. icke bör
medföra begränsning av semesterrätten. Enahanda skulle vara fallet med havandeskapsledighet
under i sådant avseende medgiven tid. I fråga om semesterns förläggning
förutsätts samråd mellan arbetsgivare och arbetare; tiden bör i förväg
meddelas. Under semester skulle sedvanlig avlöning utgå i enlighet med vad som
därutinnan bestämmes i författning eller kollektivavtal. För eventuella naturaförmåner
skulle kontantersättning utgå.
Rekommendationen skulle icke äga tillämpning på sjömän, lantarbetare och i
husligt arbete sysselsatta, ej heller på anställda i familjeföretag.
På konferensens dagordning hade även uppförts ämnet »Arbets- och socialdepartementens
organisation och verksamhet i de olika länderna». Avsikten var icke
att göra detta ämne till föremål för en internationell reglering i form av en konvention
eller rekommendation utan endast att bereda tillfälle till en allmän diskussion
av frågan. Det för ärendets behandling tillsatta utskottet enades om att
i ett memorandum framlägga de slutsatser och uppslag, som framkommit under
diskussionen.
Under överläggningarna framhölls från olika håll att utbytet av åsikter och erfarenheter
i ämnet mellan tjänstemän i olika arbetsdepartement, arbetsgivare och
arbetare från ett stort antal länder vore särdeles värdefullt såväl med tanke på arbetsorganisationens
ordinarie verksamhet som för genomförandet av programmet
för tekniskt bistånd. Representanter för samtliga tre grupper var tillika ense därutinnan
att, även om konstitutionella förhållanden eller den generella administrationen
övade ett betydande inflytande på organisationen, så förelåg dock ett antal
gemensamma uppgifter för arbetsdepartementen i skilda länder. Jämförelser
beträffande det sätt, varpå man löst de gemensamma problemen på olika håll i
världen gjorde det därför möjligt att uppdra vissa enhetliga principer, vilka kunde
vara av värde för medlemsstaternas regeringar vid fullföljandet av ekonomiska
och socialpolitiska arbetsuppgifter. Icke minst för de underutvecklade länderna
vore det betydelsefullt att äga närmare kännedom om det sätt, varpå dylika arbetsuppgifter
handläggs inom högt industrialiserade stater.
Ytterligare en fråga stod på dagordningen, nämligen den om utökning av antalet
ledamöter i arbetsbyråns styrelse. Detta spörsmål hade aktualiserats genom
att antalet medlemmar i arbetsorganisationen under senare år stigit avsevärt, medan
arbetsbyråns styrelse alltsedan år 1922 oförändrat bestått av 32 ledamöter — 16
regeringsrepresentanter samt 8 arbetsgivar- och 8 arbetarrepresentanter. För att
bereda de mycket mera vittomfattande intressen, som numera spelar en aktiv roll
i organisationens arbete, en effektiv representation, hade arbetsbyråns styrelse
föreslagit en utökning av antalet styrelseledamöter till 40, av vilka 20 skulle representera
regeringarna samt 10 arbetsgivarna och 10 arbetarna. Förslaget antogs av
konferensen.
Slutligen må nämnas, att konferensen fastställde 1954 års budget för Internationella
arbetsorganisationen, balanserande på ett belopp av omkring 0,5 miljoner
dollar, varav Sverige skulle bidra med oförändrat 2,17 procent.
19—540080. Soc. Madd. 1H.Î4.