Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Och varför finns åtskilliga klyvplatser på kullkrön och kullsluttningar där också gamla gravanläggningar finns?
Och varför är en del klyvborrännor så smala att det är svårt att förstå hur man skulle kunna borra med så tunna
borr? Och varför finner man ibland så storskaligt hugget stenmaterial, stora rätvinkliga stenklossar i skogsmarken,
att ingen enskild bonde ens skulle komma på tanken att använda det och än mindre forsla det? Och
varför låter man ofta allt hugget stenmaterial ligga kvar på klyvplatsen trots att man ägnat mycket arbete åt att
klyva fram det? Och varför använder man ofta endast ett enda mittsatt djupt klyvborrhål när man klyver bort
stora blockstycken från blockkärnor? Man hade väl kunnat få mycket bättre kontroll om man använt många
grunda borrhål satta i rad - och särskilt om man valt att kombinera radklyvningsmetoden med ett djupare borrat
hål, vilket nästan aldrig händer. Och är det ibland så att borrännorna som sitter kvar i de huggna blocksidorna
efter klyvningen är viktigare än det borthuggna materialet? Kanske har borrännorna ibland ett viktigt
signalvärde och alltså en egen bärande funktion?
Det redovisade borrkluvna materialet nedan ger knappast några uttömmande svar på de ovan ställda frågorna.
Men det har i vart fall hjälpt till att ställa de här frågorna. Och det är kanske minst lika viktigt. För utan frågar får
vi ju heller inga svar.
Jag hoppas att det presenterade materialet kommer att bidra till att forskning kommer igång på området. Helt
från noll skulle en doktorand i arkeologi inte behöva börja om hen ville börja forska kring borrkluvet
stenmaterial. Och ett litet hedervärt omnämnande i förordet till avhandlingen förväntar jag mig nog. Det är inte
mer än rätt. Jag har använt åtskilliga pensionärsår till att arbeta fram just det här materialet och till att ge
borrklyvningen en egen röst.
Jag har också använt pensionärsåren till att studera traditionell stenhuggning (utan inslag av borrteknik)
i skog och mark i Storvretabygden. Man skulle utifrån mina undersökningar kunna ställa många intressanta
frågor också kring detta material. På många sätt är den ”oborrade” stenhuggningen intressantare än den
borrade. Den är ofta mer spektakulär, har en betydligt rikare förekomst, är betydligt äldre och kopplar tydligt till
forntida boplatser, kultplatser och begravningsplatser. Men det är också ett knepigare undersökningsområde.
Naturkrafterna kan hantera sten på sätt som är svåra att skilja från den mänskliga stenhanteringen. Och det är
därför ofta svårt att skilja de två typerna av stenhantering från varandra. Men borrhål och borrännor har
naturkrafterna ännu inte lyckats framställa trots att de haft miljontals år på sig att träna. Hittar vi borrkluvet
stenmaterial, så kan vi vara bombsäkra på att det framställts av människor.